Läget är under kontroll. Jag befinner mig för tillfället i Nynäshamn.*
Allt är bra och jag har druckit ordentligt (i värmen) och mår under omständigheterna bra.
* Är det någon som behöver skjuts söderut imorgon? Hör av er!
Läget är under kontroll. Jag befinner mig för tillfället i Nynäshamn.*
Allt är bra och jag har druckit ordentligt (i värmen) och mår under omständigheterna bra.
* Är det någon som behöver skjuts söderut imorgon? Hör av er!
Jag hade små funderingar på att gå ut ikväll men kom fram till att det var lika bra att låta bli.
Vilken sida skulle jag stå på liksom? Jag stannade hemma på den sida som jag vet att jag står på bäst.
”Some Guys Have All The Luck” -- Maxi Priest
Jag skulle bara ut och handla lite och så hamnade jag mitt i händelsernas centrum.
Så blev jag på något vis ”SegWay-Jeppe” med halva Kalmar…eller hela Östra Småland(?).
Det gick hett till igår i alla fall. Kolla igenom klippen i videobloggen (Bambuser) här till höger för att se vad som egentligen hände igår kväll.
Ursäkta dröjsmålet men jag har haft egna videor att redigera…
Den här låten kan vara bland de bästa i världen när det kommer till separationer…
”Close Yet Far” -- cKy (Camp Kill Yourself)
Jag skulle bara ut och köpa ”läsk” och ”sugrör” och så hamnade jag mitt i Niclas Wahlgrens uppträdande på Larmtorget. Dessutom blev jag uppvaktad av en journalist från Östra Småland.
”Nej, dra mig baklänges…”
Det var liksom inte meningen…
…fortsättning följer!
Det jag tänker ta upp nu kanske en del undrar vad fan det spelar för roll för mig. Gör det då(?)
Jag tycker det verkar som att landest lekparker förfaller, ingen bryr sig om dem. När jag var liten fanns det gungor, rutschkanor, klätterställningar och en stabil gunghäst i lekparken bara på andra sidan staketet vid mitt hem.
När jag tittar på samma lekplats idag så finns bara gungorna kvar. Sandlådan är betäckt med ogräs, kattskit och är bara allmänt sunkig. Där rutschkanan/klätterställningen stod finns nu bara en mörk fläck kvar. Vad hände med lekparken? Vart tog barnen vägen? Finns det ingen som bryr sig?

Tvåhundra meter längre ner för cykelstigen finns en lekpark till, vi brukade kalla den för ”Stora lekparken” när vi var små. Där fanns det, gungor (en av dem en rent livsfarlig av vik-modell, den var kul!), en STOR klätterställning, en lååång rutschkana och en lite mindre klätterställning/rutschkana. Där finns nu bara en kal gräskulle kvar, en konstig klätterställning och några tråkiga gungor kvar.
Jag talade med min bästa vän till lika far till min gudson idag. De var ute i en lekpark i området där de bor (i en helt annan del av Sverige), den var på väg att falla samman även den.
Frågan jag ställer mig är således; Vad händer med vårt lands lekparker? Är det ingen som bryr sig om att barnen ska kunna vara ute och leka? Ska inte de barn som växer upp kunna aktivera sig och leka av sig?
Ja, jo…nej, jag är inte alls förbannad faktiskt så det här inlägget får faktiskt lite blodstänk det också. (Det där kanske bara ni gamla ”SA FUNKAR APA”-besökare fattar men skit samma, tss!)
Upp till kamp för Sveriges lekparker/lekplatser! Låt inte dagens barn bli trötta små mongon utan låt dem aktiveras!
Inget mer, inget mindre.
”Reconsider Me” -- Moneybrother
Jag har jävligt svårt att fatta beslut och det är problematiskt som ni förstår.
Idag kom jag på den briljanta idén att låta tärningar avgöra vilket val jag ska göra.

Det kanske låter helt galet, och ja det är det, men det hjälper. Snart kanske jag kan fatta beslut utan dessa tärningar men tillsvidare så bär jag dem med mig vart jag än går.
De har till exempel bestämt vad jag ska göra idag; sitta hemma, gotta mig, dricka gott och bara vara.
Livet är ett spel, ibland vinner du för det mesta förlorar du, tärningarna bestämmer vad som gäller för min del.
Jag skrev ju tidigare om min fina början av semestern, en fin bränna.
För de som undrar hur det har gått med den grymma solbrännan så har jag börjat flaga nu.
Det kommer inte sluta bra det här. Det är samma sak varje gång jag försöker bli solbränd, det går inte.
Ett år och fyra månader har gått och jag undrar fortfarande.
”Sweet Marie” -- Timo Räisänen