Meny Stäng

Jag blir så trött

Igår när mina föräldrar skjutsat hem mig kom ångesten när jag satte mig vid datorn. Jag tittade på en bild av mig själv och såg min ena tatuering. Genast började min hjärna associera men åt helt jävla fel håll och då kom ångesten som en smäll på käften.

Fick ångest av min egen jävla tatuering

Kvällen blev jobbig, jag var rädd för att gå och lägga mig, rädd för att inte somna utan ligga och tänka på massa jobbiga saker. Det gick dock bra att somna, tog dubbel dos av min insomningstablett Zopiklon , men säg inget till någon.

Däremot var det inte så kul att vakna idag på morgonen, ångesten var fortfarande där och jag tog mig inte ur sängen. Jag fick ringa jobbet och sjukskriva mig och somna om för att hoppas att ångesten skulle försvinna. Det gjorde den inte.

Det har varit så här ett par veckor nu, jag har vaknat med ångest nästan varje morgon. Därför ringde jag min doktor och berättade om min situation. Han sa att jag skulle ta en långpromenad och försöka ta mig till jobbet imorgon. Jag gick 9 km, men allt det resulterade i var blåsor under min högerfot. I övrigt kände jag mig exakt likadan som före promenaden.

Nu återstår det att se om jag vaknar med ångest imorgon eller inte OCH om jag lyckas ta mig till jobbet eller inte. Jag får inte låta känslan ta överhand för då är det kört. Det är lättare sagt än gjort det där med att inte låta känslan ta över, när jag ligger där i sängen är det som om något bara trycker mig rakt i bröstet hårt ner i madrassen och säger att du ska inte gå till jobbet idag, du ska ligga här och tänka på all jobbig jävla skit du har varit med om och det ska göra ont, riktigt ont.

Fan, fan, fan säger jag!

Copyright © 2018 Hatad & Älskad Av Alla (Jesper Nilsson).
Alla rättigheter förbehållna.

Cannabistankar