Jag har fokuserat mycket på mina psykiska problem, men jag har faktiskt en fysisk sjukdom också som man ska ta på största allvar. Har jag berättat att jag har diabetes?

De flesta vet nog vad det är, förr kallades det sockersjuka, men nu säger vi diabetes som egentligen är flera sjukdomar, men vad det i grunden handlar om är att bukspottskörteln inte producerar insulin som den ska och därför blir blodsockret för högt. Jag har diabetes typ 1 vilket innebär att kroppens egen produktion av insulin helt eller nästan helt slutat att fungera. Kroppens immunsystem angriper och förstör de celler i bukspottskörteln som producerar insulin.

Mina insulinpennor

Man kan inte se exakt när man får diabetes, det är först när man märker symptomen. Jag var 18 år och märkte att jag blev väldigt trött och kunde ligga och sova hela dagarna utan problem, jag blev inte piggare. Sedan var jag väldigt törstig hela tiden, men precis när jag druckit blev jag kissnödig och så där höll det på. Till slut gick jag till skolsköterskan och gjorde ett urinprov. Det var en sticka som skulle bli grön och ju mörkare den var desto mer glukos fanns i vilket tyder på att blodsockret är högt och du har antagligen diabetes. Min sticka blev svart!

Det blev en tripp till akuten för att undersöka vidare, min pappa följde med. Vi fick vänta länge men när vi väl kom in mätte de mitt blodsocker med ett stick i fingret. Återigen, mätaren visade värden upp till 34 mmol/liter (det är jättehögt), när de stoppade in stickan visade mätaren ”HIGH”. Det var alltså så högt att det inte gick att mäta.

Personalen fick smått panik och frågade hur jag mådde, om jag var yr, om jag hade ont någonstans. Jag fattade ingenting, skulle jag känna mig dålig? Jag är bara trött sa jag.

När läkaren kom in och tittade på provresultaten konstaterade han att jag hade diabetes. Jag kunde ha gått med det länge, ett par månader, ett halvår. Antagligen länge eftersom mitt blodsocker var så högt. Det jag kommer ihåg starkast av akuten den gången var vad läkaren sa när han satte sig för att förklara vad diabetes är.

Vet du något om diabetes, annars ska jag berätta för dig?
Förr när man fick diabetes, då DOG man…. (alldeles för lång tystnad)
…men nu för tiden finns det så mycket hjälpmedel och mediciner så att man kan leva ett nästan normalt liv.

Tack för den!

Jag blev sedan inlagd på sjukhuset då det var bråttom att få mitt blodsocker i balans. De pumpade i mig en jävla massa saltlösning för att snabbt sänka sockret. Sedan blev jag kvar på avdelningen i drygt en vecka. Första gången jag skulle ta insulin kom de in med en spruta (en riktig jävla spruta) och frågade om de skulle ge mig den eller om jag ville ta den själv. Jag svarade att jag tar den själv, det är väl lika bra.

Sedan dess har jag tagit 4-5 injektioner per dag. En vid varje måltid och en på kvällen. Jag har dock så kallade pennor nu, med fina nålar, inte så feta som den första sprutan jag fick som tur är. Det är två olika sorters insulin. Ett ”basinsulin” som räcker hela dygnet och ger ett jämnt blodsocker och ett snabbverkande att ta när jag äter för att ta hand om just näringsämnena i den måltiden.

Min blodsockermätare

Utöver det så mäter jag mitt blodsocker flera gånger om dagen för att bedöma hur mycket insulin jag ska ta när jag äter. Känner jag mig yr och skakis kollar jag också för då är det ofta lågt. Så det blir en hel del stick i både fingrar, ben och mage. Det är livet för en diabetiker och jag har vant mig att leva med det även om det är jävligt jobbigt ibland. Jag är ändå glad att jag fick min diabetes i modern tid, för ni kommer väl ihåg att förr när man fick diabetes, då dog man?

Detaljerad fakta hämtat från Bukspottskörteln.se