Meny Stäng

Etikett: Bipolär sjukdom

Jag fick läkaren att gå med på det

bort-med-litium

Jag var hos läkaren idag för att följa upp medicinförändringarna som pågår. Mitt mål är att ta bort Lithium som är en effektiv men lurig medicin. Den kan även påverka saker i kroppen, som olika organ. Jag har redan fått försämringar på sköldkörteln. Samt att man inte kan äta viss mat och ta vissa andra mediciner, ex. vissa värktabletter. Dessutom får den mig att känna mig så jävla likgiltig hela tiden.

Som du (som trogen besökare) vet har jag bipolär sjukdom (därför jag käkar Lithium) och då har jag vissa perioder då jag är väldigt uppåt (hypomanisk*) eller perioder där jag är deprimerad.

Grejen är att Lithium tar bort både toppar och dalar vilket lätt får en att går runt som en likgiltig zombie. Eftersom jag har flera mediciner mot min bipolära sjukdom så är det svårt att veta hur den ena eller andra påverkar mig och mitt mående. Men en sak vet jag och det är att Lithium plockar bort BÅDE toppar och dalar vilket inte är optimalt då mitt stora problem alltid har varit depressioner. Hypomanier har jag haft många också men eftersom det ”bara” är hypomanier kan jag leva med det. Därför vill jag ta bort Lithium och förhoppningsvis känna mig mer uppåt men med fortsatt medicinering mot depression.

Tillbaka till läkarbesöket: Jag fick läkaren att gå med på att plocka bort Lithium. Den måste dock trappas ut långsamt vilket innebär att jag inte kommer bli av med den förrän slutet av juli, med nedtrappning med en tablett per dag månad för månad tills jag inte tar några alls. Sedan hoppas jag känna mig glad på riktigt och kunna känna mig lycklig över saker och vara lite sprallig (som bara jag kan).

* Hypomani är en lindrigare form av mani. Det innebär att jag bland annat känner mig glad och upprymd, energifylld och full av idéer, men tar samtidigt förhastade beslut ibland.

Lever som vanligt

Vet inte hur det jag skrev i förrgår togs emot och jag bryr mig egentligen inte heller. Vilka problem jag än kan ha så lever jag största delen av tiden som vanligt. Som Sara, som Mårten, som dig!

Idag var en helt vanlig dag till exempel. Jag jobbade mina timmar, kom hem, åt lunch. Sedan hände något anmärkningsvärt; jag var på gymmet för första gången på två månader. Dålig disciplin säger någon, sommar säger jag. Det är inte bra att vara för strikt och skapa tvång runt saker. Man måste leva också – som vanligt.

Sen var Jenny och jag och handlade lite som saknades hemma.

Ja, och nu ligger jag och velar om jag ska kolla på ”Teenage Mutant Ninja Turtles” eller ”American Dad”…

Malkars, här tränar jag

Ja, jag är sjuk i huvudet

Jag är en förespråkare för att tala lika öppet om psykiska sjukdomar som om fysiska sjukdomar. Ibland är det dock svårt att vara öppen och den mest uppenbara anledningen är att de flesta människor har så svårt att förstå. Alla har väl haft ont i magen men få har haft sådan ångest så att det känns som du ska tuppa av och dö. Hur beskriver jag ens den känslan? Många har haft lunginflammation men få har varit så djupt deprimerad så att döden känns som den enda utvägen. Hur ska jag få någon att förstå hur det är?

Jag som har bipolär sjukdom, och alla andra som har det, har det omvända att förklara utövar detta. I en hypomani känner jag mig oslagbar, jag får massor av saker gjorda på rekordsnabb tid, jag löser vilket problem som helst på fem sekunder, jag vill ha saker och köper dem också som om det inte fanns någon morgondag. Alltihop för att med 99% säkerhet falla ner i en depression efteråt.

Bipoler

Jag har varit djupt deprimerad många gånger, nästan lika många gånger har jag velat ta mitt eget liv. Jag har haft flera hypomanier, och visst det är skönt i stunden, men det tröttar snabbt ut mig och försätter mig i jobbiga situationer. Och, som sagt, efteråt kommer den där jävla depressionen. Att leva så är inte roligt, det är en risk för livet och för många slutar det med döden.

Som tur är har jag bra mediciner som planar ut de här topparna och dalarna. Större delen av tiden går det bra, jag mår bra och mitt liv fungerar, men ibland kommer de, hypomanierna och depressionerna. Däremellan har jag ångest från och till, ibland stark och långvarig, ibland lättare och snabbt övergående. Har du inte levt så här är det svårt att förstå och som sagt svårt att förklara för dig.

Trots detta väljer jag att vara öppen med min bipolära sjukdom. Även om de flesta har svårt att förstå så känner jag att det är bra om de vet att jag har vissa svagheter för att inte säga sårbarheter. Jag orkar inte alltid gå in i detalj för det är sällan någon idé, vill människor veta mer får de antingen fråga eller läsa på själva. Jag upplever det som att mycket har blivit lättare att vara öppen. Det kan hända saker som gör att jag måste vara hemma från jobbet, ställa in träffen med vännerna, orkar inte svara i telefonen eller något annat som inte kan förklaras på annat sätt än att säga ”Jag mådde psykiskt dåligt”.

Till just dig som läser det här vill jag säga att; ”Ja, jag är sjuk i huvudet”.

Tack för att du läste!

Det omöjliga blev möjligt

Jag borde följt upp förra inlägget för länge sedan. Trots att det inte skulle gå att göra så hittade Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan en lösning så jag kunde gå fotokursen som jag kom in på. Nu har det gått två månader och kursen har varit fantastisk. Jag har lärt mig massa nya saker och sätt att se på bilder som jag inte hade en aning om tidigare. Att dessutom få se andras arbeten och höra deras sätt att tänka har givit mig mycket kunskap att jobba vidare med. Även om jag varit kritisk mot AF och FK tidigare så har de verkligen varit positiva här och sett hur jag utvecklats. Kursen har inte bara lärt mig massa nytt om fotografering, det har även varit en träning för mina psykiska tillkortakommanden. Jag har fått kämpa mot ångest inför varje föreläsning och examination, mina sociala svårigheter har jag fått träna och det har gått förvånansvärt bra.

Det är flera som har frågat efter att få se bilder från kursen och de olika uppgifterna vi fått, jag har tänkt publicera dem här på bloggen så att alla kan se, det har jag också tänkt göra inom de närmaste veckorna.

Längtar hem och är livrädd

Jag hade ett samtal med läkaren här på avdelningen igår och hon tycker det är dags att skriva ut mig. Jag sa att tanken skrämde mig men någon gång måste det ju ske. När det än blir så kommer jag känna den här rädslan. Även om det har känts ganska bra de senaste dagarna så är jag rädd för att det plötsligt ska vända. Som läkaren sa så är det ju jag, det är så jag fungerar, det kan vända väldigt snabbt och jag vet aldrig riktigt när och det är förmodligen något jag kommer få leva med.

Längtar hem och är livrädd

Samtidigt som jag är rädd så längtar jag hem. Jag längtar efter att få sköta mig själv när det kommer till mat, medicin, aktiviteter och så vidare. Som jag skrev i förra inlägget så längtar jag även hem till mina nya prylar. TV:n kom i måndags och den är superbra, har aldrig sett en tv med så bra bild och när jag får ljudet installerat så kommer jag nog inte vilja lämna lägenheten. Så jag har saker att se fram emot också vilket underlättar det hela avsevärt.

Att trotsa ångesten

Jag ska berätta en sak för er som inte har en aning om hur det är att kämpa mot ångest dagligen, att lida av psykisk ohälsa och ha en psykisk sjukdom. Ångest är en svår grej, den hindrar mig från att utföra normala vardagssysslor, som att gå och handla till exempel.

Jag måste dock ha mat som alla andra och att hålla mina sårbarheter i chack, ja mat är en av mina sårbarheter. Dessutom har jag diabetes så det är extra viktigt för mig att äta regelbundet och nyttigt.

Att gå till affären trots att jag har ångest är en mycket svår grej. När jag har ångest vill jag inte prata med människor, men i mataffären vet man aldrig vem man möter, för alla måste ha mat. That’s the deal!

Vissa tror att bara för att man mår psykiskt dåligt måste man ligga hemma i sängen hela dagarna och aldrig gå utanför dörren. Det fungerar inte så! Väl i mataffären blir det dock en match att ”undvika” att behöva prata med människor. Jag kan inte säga bestämt vad jag är rädd för, det är bara det att jag inte vill att människor jag möter ska veta hur jag mår. Så väl där försöker jag skapa mig en bild av vad det är för människor i butiken, ser jag någon jag känner letar jag direkt efter en flyktplan. Det kan vara att ställa mig och stirra blint in i en hylla, låtsandes att jag letar efter den rätta korven eller grädden eller vad som helst. Fuck, jag har kommit på mig själv stå och stirra på dambindor for god sake! Men möter jag någon och inte har en flyktväg, personen har redan sett mig, kan jag välja att bara säga hej eller byta några vänliga ord med personen, jag tvingar mig själv och jag trotsar min ångest.

Vad jag vill säga är att jag precis som alla andra måste gå ut ibland, gå till affären, gå till apoteket, what ever! Bara för att jag lider av psykisk ohälsa kan jag inte bara skita i alla måsten. Vad jag kom på nu är dock att det vore skönt att få en matkasse levererad till dörren en gång i veckan, fuck det måste jag kolla upp. Tills dess trotsar jag min ångest för att överleva helt enkelt.

Suck on that, sucker!

Helgen från helvetet

Ångesten är ständingt närvarande just nu, den vilar alldeles runt hörnet. Lördagen som var blev övermäktig och jag sov bort merparten av dagen.

Ångesten hänger sig kvar.

Sedan kom söndagen och den började okej, men sen…jag bröt ihop fullständigt vid middagsbordet. Jag funderar på varför.

Min doktor sa att det inte hade att göra med min bipolaritet, men då undrar jag vad det har att göra med. Påminn mig om att jag ska fråga honom vid nästa besök (10 december).

Idag var en bra dag och jag blev glad när jag kom till jobbet, som för det mesta, och arbetsdagen flöt på väldigt bra och det följde med när jag gick hem.

Det dyker upp så många frågor hela tiden när ångesten är så här pass nära att ta över kroppen hela tiden. Det är ett heltidsjobb att hålla den borta och jag söker hela tiden distraktioner. Det kan vara allt från att läsa ointressanta artiklar i tidningen till att köra ett grispass på gymmet.

Som ikväll till exempel; 30 minuter på cykeln och sedan försöka maxa på varenda maskin, det får mig att må bra och jag är så jävla nöjd att jag tecknade det där gymkortet i vintras.

Pom po-pom!

Saker är som de är

Förra veckan var ganska plågsam men jag kämpade mig igenom den med vissa hjälpmedel.

Den här veckan trodde jag att det skulle vara lugnt, men fan heller, ångesten kom så fort jag satte mig på cykeln hem efter jobbet.

Jag trotsade dock ångesten och gav mig ut på en promenad direkt när jag kom hem från jobbet. Det hjälpte för stunden, men ångesten försvann inte helt. Jag tog ett varmt bad och lyssnade på Filip & Fredriks podcast, det fick mig att tänka på annat en stund.

Egentligen tänker jag inte på något speciellt som orsakar ångesten utan den bara kommer, så jävla jobbigt är det. Det är väl så det kommer vara för saker är som de är. Det är så det är att leva med bipolär sjukdom, man vet aldrig när det kommer att gå nedåt eller uppåt. Jag är glad så länge allt är neutralt, när jag går runt i en grå-zon och allt känns så där lagom. Då jag är lagom glad och lagom ledsen, det är det bästa.

Jag idag 13 augusti 2012

Jag rakade huvud och haka innan jag badade, visst blev jag fin (NOT!)?

Jag har bipolär sjukdom typ 2. (Del 2)

Här fortsätter informationen om bipolär sjukdom som jag har fått diagnostiserat;

Även detta är saxat från Wikipedia (läs mer här);

Hypomani

Tecken på hypomani är att personen är upprymd, optimistisk och pratsam, ofta också skarpare med förbättrad koncentration och kognition, snabbare tankar och fler idéer. Många blir driftiga, målorienterade och produktiva. På samma gång framträder vanligtvis också negativa tecken på depression. De sjuka är retliga eller otåliga, känner sig kritiserade och motarbetade. Minskat sömnbehov är den pålitligaste indikatorn för sjuklig hypomani.

I ett uppvarvat eller rastlöst tillstånd är det svårt för individen att koppla av och att vara stilla; kroppsrörelser kan vara ofrivilliga. Förmågan att fokusera försämras. I ett samtal kan det bli svårt att hålla tråden men även att inte prata för fort eller sluddra. Beteendet förändras. Många blir ovanligt sociala och kärvänliga. De bryter ofta mot normer liksom sina egna regler och vanor, tar större risker – inte sällan också promiskuöst. En överdriven nöjeslust som till exempel kan uttrycka sig i impulshandlingar som ekonomiska och sexuella utsvävningar ökar risken avsevärt för obehagliga konsekvenser.

Jag har bilpolär sjukdom

Dessa konsekvenser för personen och omgivningen är definitionsmässigt lindrigare vid en hypomani än vid en mani, men var den exakta gränsen ska dras är en bedömningsfråga: Den avgörande skillnaden mellan mani och hypomani är inte symtomen i sig, som i stort är desamma, utan i stället svårighetsgraden och hur pass mycket individen påverkas. Enstaka hypomana drag är inte problematiska. Sjukdomsbilden framträder när humöret inte går att kontrollera eller är flyktigt och ombytligt med åtföljande symtom på depression. Symtomens svårighetsgrad kan svänga under dagen och även från dag till dag. Personen i ett hypomaniskt skov är så uppenbart olik sitt normala jag att förändringarna i humör och funktion kan observeras av andra, i allmänhet under minst fyra dagar. Individen själv tycker ofta att allt känns väldigt bra och förnekar att något är fel fastän närstående känner igen symtomen.

 

Depression

En egentlig depression inrymmer ett deprimerat humör eller klart minskat intresse för närapå alla aktiviteter under en period på minst två veckor. Barn och ungdomar kan vara mer irritabla än ledsna. Fyra andra symtom ska också uppträda. Dessa kan vara förändringar i aptit, vikt eller sömnvanor; mindre energi, koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet; självförakt ochskuld eller sjukliga tankar på död eller självmord. Stämningsläget förändras inte väsentligt från dag till dag och påverkas inte avsevärt av förändrade omständigheter. Andra tecken är social ängslighet, isolering, upprördhet, retlighet, hopplöshet, likgiltighet. En deprimerad person kan uppleva sexuell olust, snabbt minska i vikt och erfara kronisk värk (med eller utan känd orsak, s.k. somatisering). Trötthet följer minimala ansträngningar, och psykomotoriska hämningar kan uppträda, som bland annat yttrar sig i tröghet eller oförmåga att göra saker som tidigare skedde automatiskt. Stress och ångest utlöser ibland okontrollerade rörelser (psykomotorisk agitation), från att vrida händerna till självskadligt beteende. Bipolära depressioner är ofta långvariga och svårbehandlade. De varar väsentligt längre för patienten än tiden i mani eller hypomani. Vid mildare episoder fungerar individen bättre men behöver anstränga sig betydligt mer än vanligt. Psykoser kan förekomma i allvarliga depressioner.

Så till ”pudelns kärna”;

Bipolär typ 2

Sjukdomstypen kännetecknas främst av en eller flera egentliga depressioner som åtföljs av minst ett hypomaniskt skov. Snabba humörförändringar (ledsenhet, irritabilitet, eufori) åtföljs av symtom på mani och allvarlig depression. Maniska eller blandade episoder får inte ha förekommit.

Källa: Wikipedia  (läs mer här)

Jag har bipolär sjukdom typ 2. (Del 1)

Nu släpper jag bomben och vill berätta för er att jag har fått diagnosen bipolär typ 2.

Här kommer en förklaring saxad från Wikipedia (läs mer här);

Bipolär sjukdom eller manodepressiv sjukdom (även bipolärt syndrom) är en psykisk sjukdom som periodvis förhöjer stämningsläget till mani eller lindrigare hypomani. Samma individer drabbas vanligen också av allvarliga depressioner men symtom på depression kan även förekomma i maniska perioder, alternativt kan episoderna vara blandade med intensiva och snabba växlingar mellan dessa lägen.

Symtomen blir vanligtvis svårare med tiden och utan behandling riskerar den sjuke kroniska funktionsnedsättningar. Med förebyggandemedicinering är prognosen god. Många är symtomfria i flera decennier och mellan sjukdomsperioderna (skoven) fungerar individen vanligtvis normalt. Förloppet påverkas av yttre faktorer som miljö och stress. Mellan 1 och 3 procent av befolkningen drabbas av bipolär sjukdom. Många insjuknar första gången när de är mellan 15 och 30 år. Ärftlig belastning är den viktigaste riskfaktorn. Bipolär sjukdom och schizofreni har delvis en gemensam genetisk bakgrund. Bipolär sjukdom är lika vanlig hos män som hos kvinnor men fler kvinnor än män drabbas av unipolära depressioner.

Jag har bilpolär sjukdom

Sjukdomen delas in i bipolär I, bipolär II, cyklotymi och andra typer efter hur stämningsläget förändras. Hypomani utmärker typ II som relativt sällan utvecklas till typ I med svåra manier. Milda manier går ofta med känslor av upprymdhet och välmående. Allvarliga manier leder inte sällan till sjukhusvistelse och psykoser. Världshälsoorganisationen (WHO) räknar bipolär sjukdom till en av de tio mest handikappande sjukdomarna.

Mani har flera etymologier, inklusive mania, stor psykisk vånda och manos som kontextuellt kan betyda ett överdrivet avkopplat sinne eller fri själ. Svåra depressioner kallas även melankoli som är en sammansättning av grekiskans melas som betyder svart, och chole som är galla. I antikens Grekland ansågs tillståndet mellan mani och melankoli vara en förutsättning för kontakt med gudarna och artistisk inspiration. Den tyske psykiatern Emil Kraepelin myntade i slutet på 1800-talet begreppet manodepressiv sjukdom som även inkluderade återkommande depressioner som inte växlade till manier. Hans koncept återaktualiseras idag eftersom stämningslägets cykler mer än poler anses vara sjukdomarnas främsta gemensamma nämnare.

Källa: Wikipedia  (läs mer här)

Fortsättning följer! (imorgon kl 11.30)

Copyright © 2018 Hatad & Älskad Av Alla (Jesper Nilsson).
Alla rättigheter förbehållna.

Cannabistankar