Meny Stäng

Etikett: Depression

Jag fick läkaren att gå med på det

bort-med-litium

Jag var hos läkaren idag för att följa upp medicinförändringarna som pågår. Mitt mål är att ta bort Lithium som är en effektiv men lurig medicin. Den kan även påverka saker i kroppen, som olika organ. Jag har redan fått försämringar på sköldkörteln. Samt att man inte kan äta viss mat och ta vissa andra mediciner, ex. vissa värktabletter. Dessutom får den mig att känna mig så jävla likgiltig hela tiden.

Som du (som trogen besökare) vet har jag bipolär sjukdom (därför jag käkar Lithium) och då har jag vissa perioder då jag är väldigt uppåt (hypomanisk*) eller perioder där jag är deprimerad.

Grejen är att Lithium tar bort både toppar och dalar vilket lätt får en att går runt som en likgiltig zombie. Eftersom jag har flera mediciner mot min bipolära sjukdom så är det svårt att veta hur den ena eller andra påverkar mig och mitt mående. Men en sak vet jag och det är att Lithium plockar bort BÅDE toppar och dalar vilket inte är optimalt då mitt stora problem alltid har varit depressioner. Hypomanier har jag haft många också men eftersom det ”bara” är hypomanier kan jag leva med det. Därför vill jag ta bort Lithium och förhoppningsvis känna mig mer uppåt men med fortsatt medicinering mot depression.

Tillbaka till läkarbesöket: Jag fick läkaren att gå med på att plocka bort Lithium. Den måste dock trappas ut långsamt vilket innebär att jag inte kommer bli av med den förrän slutet av juli, med nedtrappning med en tablett per dag månad för månad tills jag inte tar några alls. Sedan hoppas jag känna mig glad på riktigt och kunna känna mig lycklig över saker och vara lite sprallig (som bara jag kan).

* Hypomani är en lindrigare form av mani. Det innebär att jag bland annat känner mig glad och upprymd, energifylld och full av idéer, men tar samtidigt förhastade beslut ibland.

Sanningen måste få vara sanningen

Jag har inte bloggat på ett tag och det beror på att jag egentligen inte vill blogga om vissa saker. Det är ju kul att blogga när det händer roliga saker och det är även roligare att läsa. Nu finns det dock inget annat att blogga om än det som följer.

face-of-axiety-no2

Senaste veckan, eller veckorna kanske är mer rätt, har jag mått fruktansvärt dåligt. Jag har haft ångest som nästan varit omöjlig att hantera men tack vare all terapi som jag gått i så hanterar jag det ganska bra.

Det är en sak om det bara sitter i huvudet men just nu är de fysiska känslorna lika jobbiga. Jag har de senaste dagarna haft smärtor i bröstet, som värk, och tungt att andas. Jag får även svårt att fokusera längre stunder på saker och min sociala fobi som alltid ligger där och gnager blir så jobbig att jag knappt vill gå utanför dörren. Dessutom har jag haft panikångest varje kväll, ibland flera gånger. Den känslan är att jag ska tuppa av när som helst och aldrig vakna mer. Så det är knappt att jag vågar gå och lägga mig. Sömnen är föresten en annan jobbig sak men den kan vi behandla i ett senare inlägg.

face-of-anxiety

Jobbet blir också lidande, jag har varit borta från jobbet flera dagar denna veckan och idag fick jag gå hem efter halva dagen för att ångesten var för stark. Kanske är det en depression på väg.

Jag vet att det finns många där ute som tänker; Vad fan gnäller han för, det är väl bara att gå ut? Ta dig i kragen för helvete!

Det är just du som tänker så som aldrig har mått psykiskt dåligt eller förstår att psykiskt ohälsa är lika verklig som fysisk. Men hade jag haft ett amputerat ben eller cancer i mina njurar hade du aldrig ifrågasatt min hälsa.

dark-in-thub

Det var det jag ville få ur mig, hoppas du som läser detta mår bättre än jag och aldrig behöver uppleva den smärta och hopplöshet som ångest innebär.

Vandra i frid!

Ja, jag är sjuk i huvudet

Jag är en förespråkare för att tala lika öppet om psykiska sjukdomar som om fysiska sjukdomar. Ibland är det dock svårt att vara öppen och den mest uppenbara anledningen är att de flesta människor har så svårt att förstå. Alla har väl haft ont i magen men få har haft sådan ångest så att det känns som du ska tuppa av och dö. Hur beskriver jag ens den känslan? Många har haft lunginflammation men få har varit så djupt deprimerad så att döden känns som den enda utvägen. Hur ska jag få någon att förstå hur det är?

Jag som har bipolär sjukdom, och alla andra som har det, har det omvända att förklara utövar detta. I en hypomani känner jag mig oslagbar, jag får massor av saker gjorda på rekordsnabb tid, jag löser vilket problem som helst på fem sekunder, jag vill ha saker och köper dem också som om det inte fanns någon morgondag. Alltihop för att med 99% säkerhet falla ner i en depression efteråt.

Bipoler

Jag har varit djupt deprimerad många gånger, nästan lika många gånger har jag velat ta mitt eget liv. Jag har haft flera hypomanier, och visst det är skönt i stunden, men det tröttar snabbt ut mig och försätter mig i jobbiga situationer. Och, som sagt, efteråt kommer den där jävla depressionen. Att leva så är inte roligt, det är en risk för livet och för många slutar det med döden.

Som tur är har jag bra mediciner som planar ut de här topparna och dalarna. Större delen av tiden går det bra, jag mår bra och mitt liv fungerar, men ibland kommer de, hypomanierna och depressionerna. Däremellan har jag ångest från och till, ibland stark och långvarig, ibland lättare och snabbt övergående. Har du inte levt så här är det svårt att förstå och som sagt svårt att förklara för dig.

Trots detta väljer jag att vara öppen med min bipolära sjukdom. Även om de flesta har svårt att förstå så känner jag att det är bra om de vet att jag har vissa svagheter för att inte säga sårbarheter. Jag orkar inte alltid gå in i detalj för det är sällan någon idé, vill människor veta mer får de antingen fråga eller läsa på själva. Jag upplever det som att mycket har blivit lättare att vara öppen. Det kan hända saker som gör att jag måste vara hemma från jobbet, ställa in träffen med vännerna, orkar inte svara i telefonen eller något annat som inte kan förklaras på annat sätt än att säga ”Jag mådde psykiskt dåligt”.

Till just dig som läser det här vill jag säga att; ”Ja, jag är sjuk i huvudet”.

Tack för att du läste!

Negativt gällande den positiva effekten

Den positiva effekten, som jag skrev om i tidigare inlägg, uteblev. Den uteblev så pass att det gick åt andra hållet istället, så sedan den 3 september är jag nu inlagd på psyket (igen).

Jag har inte så mycket kraft att skriva om allt som har hänt och dessutom ingen lust så vi nöjer oss där.

På psyket igen

Kevin Breel: En deprimerad komikers bekännelser

Väl talat, för precis så här är det. ”Om du bryter armen kommer folk springa fram till dig för att de vill skriva på ditt gips. Men säger du att du är deprimerad springer de så fort de kan åt andra hållet.”

Kortärmat eller?

Jag har inte burit kortärmad tröja/skjorta offentligt på över två år på grund av mina ärr som jag har grym ångest över. Jag vill inte att någon ser dem, för min svaghet lyser igenom. Jag vill inte att någon frågar, för jag skäms.

Min svaghet lyser igenom

Idag blir det kortärmad piké. Jag tror ingen kommer lägga märke till ärren och om någon gör det tror jag inte de vågar fråga. Med den utgångspunkten kommer det gå bra med kortärmat idag, eller?

Jag har bipolär sjukdom typ 2. (Del 2)

Här fortsätter informationen om bipolär sjukdom som jag har fått diagnostiserat;

Även detta är saxat från Wikipedia (läs mer här);

Hypomani

Tecken på hypomani är att personen är upprymd, optimistisk och pratsam, ofta också skarpare med förbättrad koncentration och kognition, snabbare tankar och fler idéer. Många blir driftiga, målorienterade och produktiva. På samma gång framträder vanligtvis också negativa tecken på depression. De sjuka är retliga eller otåliga, känner sig kritiserade och motarbetade. Minskat sömnbehov är den pålitligaste indikatorn för sjuklig hypomani.

I ett uppvarvat eller rastlöst tillstånd är det svårt för individen att koppla av och att vara stilla; kroppsrörelser kan vara ofrivilliga. Förmågan att fokusera försämras. I ett samtal kan det bli svårt att hålla tråden men även att inte prata för fort eller sluddra. Beteendet förändras. Många blir ovanligt sociala och kärvänliga. De bryter ofta mot normer liksom sina egna regler och vanor, tar större risker – inte sällan också promiskuöst. En överdriven nöjeslust som till exempel kan uttrycka sig i impulshandlingar som ekonomiska och sexuella utsvävningar ökar risken avsevärt för obehagliga konsekvenser.

Jag har bilpolär sjukdom

Dessa konsekvenser för personen och omgivningen är definitionsmässigt lindrigare vid en hypomani än vid en mani, men var den exakta gränsen ska dras är en bedömningsfråga: Den avgörande skillnaden mellan mani och hypomani är inte symtomen i sig, som i stort är desamma, utan i stället svårighetsgraden och hur pass mycket individen påverkas. Enstaka hypomana drag är inte problematiska. Sjukdomsbilden framträder när humöret inte går att kontrollera eller är flyktigt och ombytligt med åtföljande symtom på depression. Symtomens svårighetsgrad kan svänga under dagen och även från dag till dag. Personen i ett hypomaniskt skov är så uppenbart olik sitt normala jag att förändringarna i humör och funktion kan observeras av andra, i allmänhet under minst fyra dagar. Individen själv tycker ofta att allt känns väldigt bra och förnekar att något är fel fastän närstående känner igen symtomen.

 

Depression

En egentlig depression inrymmer ett deprimerat humör eller klart minskat intresse för närapå alla aktiviteter under en period på minst två veckor. Barn och ungdomar kan vara mer irritabla än ledsna. Fyra andra symtom ska också uppträda. Dessa kan vara förändringar i aptit, vikt eller sömnvanor; mindre energi, koncentrationssvårigheter eller obeslutsamhet; självförakt ochskuld eller sjukliga tankar på död eller självmord. Stämningsläget förändras inte väsentligt från dag till dag och påverkas inte avsevärt av förändrade omständigheter. Andra tecken är social ängslighet, isolering, upprördhet, retlighet, hopplöshet, likgiltighet. En deprimerad person kan uppleva sexuell olust, snabbt minska i vikt och erfara kronisk värk (med eller utan känd orsak, s.k. somatisering). Trötthet följer minimala ansträngningar, och psykomotoriska hämningar kan uppträda, som bland annat yttrar sig i tröghet eller oförmåga att göra saker som tidigare skedde automatiskt. Stress och ångest utlöser ibland okontrollerade rörelser (psykomotorisk agitation), från att vrida händerna till självskadligt beteende. Bipolära depressioner är ofta långvariga och svårbehandlade. De varar väsentligt längre för patienten än tiden i mani eller hypomani. Vid mildare episoder fungerar individen bättre men behöver anstränga sig betydligt mer än vanligt. Psykoser kan förekomma i allvarliga depressioner.

Så till ”pudelns kärna”;

Bipolär typ 2

Sjukdomstypen kännetecknas främst av en eller flera egentliga depressioner som åtföljs av minst ett hypomaniskt skov. Snabba humörförändringar (ledsenhet, irritabilitet, eufori) åtföljs av symtom på mani och allvarlig depression. Maniska eller blandade episoder får inte ha förekommit.

Källa: Wikipedia  (läs mer här)

Jag har bipolär sjukdom typ 2. (Del 1)

Nu släpper jag bomben och vill berätta för er att jag har fått diagnosen bipolär typ 2.

Här kommer en förklaring saxad från Wikipedia (läs mer här);

Bipolär sjukdom eller manodepressiv sjukdom (även bipolärt syndrom) är en psykisk sjukdom som periodvis förhöjer stämningsläget till mani eller lindrigare hypomani. Samma individer drabbas vanligen också av allvarliga depressioner men symtom på depression kan även förekomma i maniska perioder, alternativt kan episoderna vara blandade med intensiva och snabba växlingar mellan dessa lägen.

Symtomen blir vanligtvis svårare med tiden och utan behandling riskerar den sjuke kroniska funktionsnedsättningar. Med förebyggandemedicinering är prognosen god. Många är symtomfria i flera decennier och mellan sjukdomsperioderna (skoven) fungerar individen vanligtvis normalt. Förloppet påverkas av yttre faktorer som miljö och stress. Mellan 1 och 3 procent av befolkningen drabbas av bipolär sjukdom. Många insjuknar första gången när de är mellan 15 och 30 år. Ärftlig belastning är den viktigaste riskfaktorn. Bipolär sjukdom och schizofreni har delvis en gemensam genetisk bakgrund. Bipolär sjukdom är lika vanlig hos män som hos kvinnor men fler kvinnor än män drabbas av unipolära depressioner.

Jag har bilpolär sjukdom

Sjukdomen delas in i bipolär I, bipolär II, cyklotymi och andra typer efter hur stämningsläget förändras. Hypomani utmärker typ II som relativt sällan utvecklas till typ I med svåra manier. Milda manier går ofta med känslor av upprymdhet och välmående. Allvarliga manier leder inte sällan till sjukhusvistelse och psykoser. Världshälsoorganisationen (WHO) räknar bipolär sjukdom till en av de tio mest handikappande sjukdomarna.

Mani har flera etymologier, inklusive mania, stor psykisk vånda och manos som kontextuellt kan betyda ett överdrivet avkopplat sinne eller fri själ. Svåra depressioner kallas även melankoli som är en sammansättning av grekiskans melas som betyder svart, och chole som är galla. I antikens Grekland ansågs tillståndet mellan mani och melankoli vara en förutsättning för kontakt med gudarna och artistisk inspiration. Den tyske psykiatern Emil Kraepelin myntade i slutet på 1800-talet begreppet manodepressiv sjukdom som även inkluderade återkommande depressioner som inte växlade till manier. Hans koncept återaktualiseras idag eftersom stämningslägets cykler mer än poler anses vara sjukdomarnas främsta gemensamma nämnare.

Källa: Wikipedia  (läs mer här)

Fortsättning följer! (imorgon kl 11.30)

Copyright © 2018 Hatad & Älskad Av Alla (Jesper Nilsson).
Alla rättigheter förbehållna.

Cannabistankar