Meny Stäng

Etikett: Doktor

Vad har hänt?

Nu har jag haft ”semester” några veckor och det har varit skönt att bara koppla av från allt, alla krav och måsten. Det har ju heller inte gått att få så mycket vettigt gjort på grund av att alla haft semester överallt, på myndigheter och skit.

Öland Roots var riktigt bra, kul att slippa åka dit själv i år även om det gick bra förra året och jag träffade vänliga människor att hänga med. Vi hookade upp med sköna människor den här gången också. Alla är ju så jävla trevliga och mysiga på Roots så det är ju aldrig problem att socialisera liksom. Många bra artister också, det var en jäkla spridning på nationaliteter i år; Sverige, Danmark, Norge, Jamaica, Frankrike och så vidare. Höjdpunkter var Tarrus Riley, Skaburbian Collective, Dub Incorporation, Labyrint, Svenska Akademien och Jeepstarr. Kul, roligt, mysigt och fantastiskt.

Sedan har jag varit på Öland mycket hos mina föräldrar och jag har hängt med min bästa vän som var nere med barnen, min gudson och hans bror. Supersköna ungar alltså! Så det har blivit stranden, sol och bad. Jag åkte med min polare hem till Nynäshamn och stannade hela förra veckan och det blev många sköna dagar då vi bara tog dagen som den kom, härligt!

Nu är jag tillbaka hemma och försöker komma tillbaka i lite fasta rutiner igen med träning med mera. Idag var jag hos min doktor (Dr B), en grymt skicklig läkare som lyssnar och tar mycket hänsyn till vad jag säger samt stöttar mig i svåra lägen, till exempel jobb. Idag pratade han om att sätta ut mediciner. Han satte ut Imovane idag eftersom jag inte använder dem just nu. Sedan vill han på sikt även sätta ut Lyrica som jag haft mot min ångest i flera år nu…4 år, tror jag det är om inte längre…5-6 kanske. Det känns i alla fall oroligt att sätta ut just Lyrican eftersom den har hjälpt så bra att hålla borta min ångest. Jag har visserligen haft mycket ångest ändå och det är väl just därför det känns lite jobbigt att sätta ut just den medicinen.

Dr B är också skön på andra sätt, han lyssnar på reggae till exempel och idag rekommenderade han en norsk kille som kallar sig för Admiral P. Jag har hört namnet men aldrig lyssnat på honom. Dr B har ”lyssnat in sig” på honom senaste tiden och tycker han är jättebra. Dr B var ju med om reggae-vågen på 70-talet så han vet vad han snackar om, det är roligt.

Här kommer varsågod…

”Kallenavn” – Admiral P

Jag blir så trött

Igår när mina föräldrar skjutsat hem mig kom ångesten när jag satte mig vid datorn. Jag tittade på en bild av mig själv och såg min ena tatuering. Genast började min hjärna associera men åt helt jävla fel håll och då kom ångesten som en smäll på käften.

Fick ångest av min egen jävla tatuering

Kvällen blev jobbig, jag var rädd för att gå och lägga mig, rädd för att inte somna utan ligga och tänka på massa jobbiga saker. Det gick dock bra att somna, tog dubbel dos av min insomningstablett Zopiklon , men säg inget till någon.

Däremot var det inte så kul att vakna idag på morgonen, ångesten var fortfarande där och jag tog mig inte ur sängen. Jag fick ringa jobbet och sjukskriva mig och somna om för att hoppas att ångesten skulle försvinna. Det gjorde den inte.

Det har varit så här ett par veckor nu, jag har vaknat med ångest nästan varje morgon. Därför ringde jag min doktor och berättade om min situation. Han sa att jag skulle ta en långpromenad och försöka ta mig till jobbet imorgon. Jag gick 9 km, men allt det resulterade i var blåsor under min högerfot. I övrigt kände jag mig exakt likadan som före promenaden.

Nu återstår det att se om jag vaknar med ångest imorgon eller inte OCH om jag lyckas ta mig till jobbet eller inte. Jag får inte låta känslan ta överhand för då är det kört. Det är lättare sagt än gjort det där med att inte låta känslan ta över, när jag ligger där i sängen är det som om något bara trycker mig rakt i bröstet hårt ner i madrassen och säger att du ska inte gå till jobbet idag, du ska ligga här och tänka på all jobbig jävla skit du har varit med om och det ska göra ont, riktigt ont.

Fan, fan, fan säger jag!

Helgen från helvetet

Ångesten är ständingt närvarande just nu, den vilar alldeles runt hörnet. Lördagen som var blev övermäktig och jag sov bort merparten av dagen.

Ångesten hänger sig kvar.

Sedan kom söndagen och den började okej, men sen…jag bröt ihop fullständigt vid middagsbordet. Jag funderar på varför.

Min doktor sa att det inte hade att göra med min bipolaritet, men då undrar jag vad det har att göra med. Påminn mig om att jag ska fråga honom vid nästa besök (10 december).

Idag var en bra dag och jag blev glad när jag kom till jobbet, som för det mesta, och arbetsdagen flöt på väldigt bra och det följde med när jag gick hem.

Det dyker upp så många frågor hela tiden när ångesten är så här pass nära att ta över kroppen hela tiden. Det är ett heltidsjobb att hålla den borta och jag söker hela tiden distraktioner. Det kan vara allt från att läsa ointressanta artiklar i tidningen till att köra ett grispass på gymmet.

Som ikväll till exempel; 30 minuter på cykeln och sedan försöka maxa på varenda maskin, det får mig att må bra och jag är så jävla nöjd att jag tecknade det där gymkortet i vintras.

Pom po-pom!

Var hos doktorn idag

Jag var hos min doktor idag, jag har kallat honom läkare innan, men alla säger doktor så jag hänger på där helt enkelt. Det låter ju lite mäktigare faktiskt.

Han är jävligt skön min doktor, den bästa doktor jag träffat tror jag. Idag hade vi en del att avhandla med tanke på hur senaste tiden sett ut, det har varit mycket skit.

Mina träningsskor

Vi diskuterade min ångest senaste tiden och för att fatta mig kort kom vi fram till att jag behöver mer rutin i min tillvaro. Exempelvis måste jag komma igång med träningen och ta mig till gymmet. För att eftermiddagarna ska kännas mindre jobbiga ska jag försöka att sticka till gymmet direkt efter jobbet. Då vet jag att jag har något att göra och slipper tänka att jag ska hem till ensamheten i lägenheten. Ensamheten är svår!

Så det blir helt enkelt att börja gymma tre gånger i veckan och power walka två. Det har ju funkat förut så det måste funka nu, det ska funka nu!

Att ha rutiner är bra, då slipper jag fundera så mycket.

Det blev ett besök på psykakuten

Igår var det ju riktigt risigt med mitt mående. Jag ringde psykakuten redan igårkväll men de hade sån väntetid att jag väntade med att åka dit. Sedan la jag mig på soffan och då somnade jag (jag hade tagit sömntabletter så det var inte så konstigt).

Idag vaknade jag redan vid 8 och försökte få tag på min doktor för att förnya mitt recept på Alimemazin (min behovsmedicin), men jag fick inget svar. Då bestämde jag mig för att åka bort till psykakuten.

Väl där fick jag vänta och vänta som vanligt, men till slut fick jag prata med en jättevänlig läkare. Hon berättade att min doktor var ledig/jobbade någon annanstans den här vecka så det var inte så konstigt att han inte svarade i telefon.

Läkaren på psykakuten förnyade receptet jag behövde och vi kom överens om att hon skulle lägga en ”bevakning” till min doktor, så förhoppningsvis kontaktar han mig på måndag, alternativt hör någon annan på beroendecentrum av sig så jag får hjälp. Hon tyckte det var bra om jag åkte hem till mina föräldrar i helgen så jag lovade att göra det.

Apoteket Berga Centrum

Det jävliga med Alimemazin är att den är ganska ovanlig och i regel har apoteken inte den på lager. Sjukhusapoteket hade den inte hemma men de upplyste mig att det enda apoteket i stan som hade den hemma var Berga Centrum. Jag cyklade hem och hämtade min segway och körde den ut till Berga Centrum för att hämta ut Alimemazinen. Jag var lite orolig att någon annan skulle hämta ut innan mig så det var slut när jag kom, men det fanns och det tackar jag någon gud för.

Nu kommer pappa och hämtar mig om cirka en timma. Jag är lite lugnare men känner mig fortfarande orolig i kroppen.

 

Copyright © 2018 Hatad & Älskad Av Alla (Jesper Nilsson).
Alla rättigheter förbehållna.

Cannabistankar