Meny Stäng

Etikett: Mediciner

Jag fick läkaren att gå med på det

bort-med-litium

Jag var hos läkaren idag för att följa upp medicinförändringarna som pågår. Mitt mål är att ta bort Lithium som är en effektiv men lurig medicin. Den kan även påverka saker i kroppen, som olika organ. Jag har redan fått försämringar på sköldkörteln. Samt att man inte kan äta viss mat och ta vissa andra mediciner, ex. vissa värktabletter. Dessutom får den mig att känna mig så jävla likgiltig hela tiden.

Som du (som trogen besökare) vet har jag bipolär sjukdom (därför jag käkar Lithium) och då har jag vissa perioder då jag är väldigt uppåt (hypomanisk*) eller perioder där jag är deprimerad.

Grejen är att Lithium tar bort både toppar och dalar vilket lätt får en att går runt som en likgiltig zombie. Eftersom jag har flera mediciner mot min bipolära sjukdom så är det svårt att veta hur den ena eller andra påverkar mig och mitt mående. Men en sak vet jag och det är att Lithium plockar bort BÅDE toppar och dalar vilket inte är optimalt då mitt stora problem alltid har varit depressioner. Hypomanier har jag haft många också men eftersom det ”bara” är hypomanier kan jag leva med det. Därför vill jag ta bort Lithium och förhoppningsvis känna mig mer uppåt men med fortsatt medicinering mot depression.

Tillbaka till läkarbesöket: Jag fick läkaren att gå med på att plocka bort Lithium. Den måste dock trappas ut långsamt vilket innebär att jag inte kommer bli av med den förrän slutet av juli, med nedtrappning med en tablett per dag månad för månad tills jag inte tar några alls. Sedan hoppas jag känna mig glad på riktigt och kunna känna mig lycklig över saker och vara lite sprallig (som bara jag kan).

* Hypomani är en lindrigare form av mani. Det innebär att jag bland annat känner mig glad och upprymd, energifylld och full av idéer, men tar samtidigt förhastade beslut ibland.

Ja, jag är sjuk i huvudet

Jag är en förespråkare för att tala lika öppet om psykiska sjukdomar som om fysiska sjukdomar. Ibland är det dock svårt att vara öppen och den mest uppenbara anledningen är att de flesta människor har så svårt att förstå. Alla har väl haft ont i magen men få har haft sådan ångest så att det känns som du ska tuppa av och dö. Hur beskriver jag ens den känslan? Många har haft lunginflammation men få har varit så djupt deprimerad så att döden känns som den enda utvägen. Hur ska jag få någon att förstå hur det är?

Jag som har bipolär sjukdom, och alla andra som har det, har det omvända att förklara utövar detta. I en hypomani känner jag mig oslagbar, jag får massor av saker gjorda på rekordsnabb tid, jag löser vilket problem som helst på fem sekunder, jag vill ha saker och köper dem också som om det inte fanns någon morgondag. Alltihop för att med 99% säkerhet falla ner i en depression efteråt.

Bipoler

Jag har varit djupt deprimerad många gånger, nästan lika många gånger har jag velat ta mitt eget liv. Jag har haft flera hypomanier, och visst det är skönt i stunden, men det tröttar snabbt ut mig och försätter mig i jobbiga situationer. Och, som sagt, efteråt kommer den där jävla depressionen. Att leva så är inte roligt, det är en risk för livet och för många slutar det med döden.

Som tur är har jag bra mediciner som planar ut de här topparna och dalarna. Större delen av tiden går det bra, jag mår bra och mitt liv fungerar, men ibland kommer de, hypomanierna och depressionerna. Däremellan har jag ångest från och till, ibland stark och långvarig, ibland lättare och snabbt övergående. Har du inte levt så här är det svårt att förstå och som sagt svårt att förklara för dig.

Trots detta väljer jag att vara öppen med min bipolära sjukdom. Även om de flesta har svårt att förstå så känner jag att det är bra om de vet att jag har vissa svagheter för att inte säga sårbarheter. Jag orkar inte alltid gå in i detalj för det är sällan någon idé, vill människor veta mer får de antingen fråga eller läsa på själva. Jag upplever det som att mycket har blivit lättare att vara öppen. Det kan hända saker som gör att jag måste vara hemma från jobbet, ställa in träffen med vännerna, orkar inte svara i telefonen eller något annat som inte kan förklaras på annat sätt än att säga ”Jag mådde psykiskt dåligt”.

Till just dig som läser det här vill jag säga att; ”Ja, jag är sjuk i huvudet”.

Tack för att du läste!

Uppe med tuppen

Idag vaknade jag fan tidigt. Redan klockan sju vaknade jag och var pigg för omväxlings skull. Redan 7.40 cyklade jag till Coop på Giraffen för att hämta ett paket.

När jag kommit hem och med Jenny fortfarande snarkandes i sovrummet så jobbade jag lite. Runt tiotiden tog sig Jenny upp ur sängen så jag slapp vara ensam.

Tack vare det fina vädret har vi kunnat vara ute mycket idag. Vi har suttit på uteplatsen och druckit kaffe oxh lapat sol.

Det blev även en tur till till Giraffen. Jag behövde hämta ut mina droger och Jenny behövde lite smink. Satan vad dyrt smink är. Man tänker inte på det men när man väl kollar priserna så är det chockerande.

Något annat som också är jävligt dyrt är kattmat och kattsand. Ett tips till er med katt är dock att kolla in Ever Clean. De har kampanj nu och 10 kg sand, som annars kostar 249 kr, kostar nu bara 139 kr.

Senare på eftermiddagen tog vi en promenad på stan och köpte årets första glass. Den avnjöt vi i solen vid Systraströmmen mittemot biblioteke.

Och som jag skrev i förra inlägget så grillade vi till det lite med ”helg mitt i veckan”-attityd.

  
    
    
    
    
 

© 2018 Hatad & Älskad Av Alla. Alla rättigheter reserverade.