Meny Stäng

Etikett: Psykisk hälsa

Monday bloody…

Vaknade skittrött, min flickvän skrattade åt mig för att jag inte kunde hålla ögonen öppna. Jag fick ändå endel gjort.

Jag var hos min psykoterapeut idag för första gången på nästan två månader. Det var skönt att få prata av mig.

När jag kom hem diskade jag vilket måste var jävligt intressant för dig att veta.

Sedan jobbade jag en stund, publicerade en webbplats och iordningställde den.

Efter det försökte jag, utan framgång, hitta hur man gör en NAS av en vanlig extern hårddisk. Om du som läser detta har några konkreta tips får du gärna skriva en kommentar.

Resten av kvällen spenderades i vanlig ordning framför tvn.

  
   

Hösten

Hösten närmar sig och hur ogärna jag än vill så kommer kylan och rusket nu närmare. Jag brukar inte må bra på hösten, det blir lätt deppigt och just nu är det väldigt mycket på det viset. Jag önskar att jag kunde skriva att jag ser fram emot hösten och vad som ligger framför mig, men jag måste vara ärlig. Under sommaren har jag varit djupt deprimerad och när det väl började kännas bra för ett par veckor sedan så kom bakslaget och jag mådde jättedåligt igen. Jag har fått en ny medicin och justeringar har gjorts nu i två omgångar så nu väntar jag på en positiv effekt igen.

Tjuvtitt på jobb

Det ligger en del positiva saker i pipen (som de säger) och jag vill möta dessa med energi och en positiv känsla, vilket jag hoppas jag får göra också. Jag har ju varit utan jobb i drygt ett år nu och det är på den fronten jag hoppas det ska hända grejer. Det krävs dock att jag orkar och har tillräcklig skärpa för att jag ska klara det och då krävs en stabil hälsa, annars kommer det bli pannkaka av alltihop och det är det ju ingen som vill. Dessutom är mitt självförtroende sänkt och trots att jag vet att jag kan och har gjort mycket bra jobb så tror jag inte tillräckligt mycket på mig själv för att gå framåt.

Det är en jävla balansgång det där; Hur mycket ska jag våga gasa på utan att jag kraschar? Hur mycket behöver jag ta på mig för att ta mig vidare? Är jag redo?

Svaren kommer väl längs vägen antar jag. Små steg i rätt riktning, att bara göra saker som jag mår bra av och säga nej till sådant som inte känns rätt eller får mig att må dåligt, det är vad som gäller nu.

Arbetsförmedling och diabetessköterska

Jag känner att jag är dålig på att blogga och tänkte få lite fart på det. Ofta lägger jag för stor press på mig att skriva bra, tänkvärda och intressanta inlägg att jag kommer ifrån bloggens egentliga mening; att beskriva min vardag och hur mitt liv ter sig samt ge intressanta iakttagelser om mina intressen. Inläggen behöver ju inte vara roman-långa, det räcker ju med några rader om vad som händer just nu eller vad jag tänker på. Så nu kör vi helt enkelt.

Idag var jag på Arbetsförmedlingen och träffade min handläggare. Förra mötet tycker jag var väldigt dåligt. Jag vill ju ha råd och hjälp med att  komma tillbaka i arbetsmarknaden och som det ser ut nu är det arbetsträning som är aktuellt. Senast lade min handläggare det mesta på mig att tänka ut lämpliga arbetsplatser där jag kan få chans att återgå i arbete. Jag fick dock ett tips och det är ett projekt som heter RESA. Det är en samling aktörer som på olika sätt kan stå till tjänst med att lägga upp en plan samt hitta lämpliga kontakter och arbetsplatser där jag i min egen takt kan ta mig fram till en heltidsanställning.

Jag tittade på vilka aktörer som fanns och plockade ut två stycken. På dagens möte, som var rekordkort, bokade vi ialla fall ett möte på ett av de här ställena och det var ju bra och ett steg i rätt riktning. På måndag ska vi dit, jag och min handläggare, det ska bli mycket intressant.

diabetesmottagningen

Idag var jag även och träffade min diabetessköterska för att se över hur min diabetes fungerar eller inte fungerar. Jag har haft lite svårt med höga blodsockervärden den senaste tiden och det beror mycket på mitt psykiska mående. Jag ”tröstäter” mycket när jag har ångest så det blir mycket skräpmat, godis och sötsaker. Därför är mina blodsockernivåer lite för höga. Jag är dock väldigt medveten om mina brister och vad jag behöver ta tag i så nu är det verkligen dags att göra det innan jag får allvarliga men av min dåliga kosthållning och ojämna blodsockervärden.

Det var det för nu, vi kör på och flyttar som sagt ner ribban till en lägre nivå. Med det sagt ska inte kvalitén på inläggen bli sämre…eller, kanske lite, men ett dåligt inlägg är bättre än inget inlägg…eller?

Du som vill ha tätare uppdateringar från mitt liv får gärna följa mig på Twitter och Instagram.

Twitter: @jespernilsson
Instagram: @jeppen

Att trotsa ångesten

Jag ska berätta en sak för er som inte har en aning om hur det är att kämpa mot ångest dagligen, att lida av psykisk ohälsa och ha en psykisk sjukdom. Ångest är en svår grej, den hindrar mig från att utföra normala vardagssysslor, som att gå och handla till exempel.

Jag måste dock ha mat som alla andra och att hålla mina sårbarheter i chack, ja mat är en av mina sårbarheter. Dessutom har jag diabetes så det är extra viktigt för mig att äta regelbundet och nyttigt.

Att gå till affären trots att jag har ångest är en mycket svår grej. När jag har ångest vill jag inte prata med människor, men i mataffären vet man aldrig vem man möter, för alla måste ha mat. That’s the deal!

Vissa tror att bara för att man mår psykiskt dåligt måste man ligga hemma i sängen hela dagarna och aldrig gå utanför dörren. Det fungerar inte så! Väl i mataffären blir det dock en match att ”undvika” att behöva prata med människor. Jag kan inte säga bestämt vad jag är rädd för, det är bara det att jag inte vill att människor jag möter ska veta hur jag mår. Så väl där försöker jag skapa mig en bild av vad det är för människor i butiken, ser jag någon jag känner letar jag direkt efter en flyktplan. Det kan vara att ställa mig och stirra blint in i en hylla, låtsandes att jag letar efter den rätta korven eller grädden eller vad som helst. Fuck, jag har kommit på mig själv stå och stirra på dambindor for god sake! Men möter jag någon och inte har en flyktväg, personen har redan sett mig, kan jag välja att bara säga hej eller byta några vänliga ord med personen, jag tvingar mig själv och jag trotsar min ångest.

Vad jag vill säga är att jag precis som alla andra måste gå ut ibland, gå till affären, gå till apoteket, what ever! Bara för att jag lider av psykisk ohälsa kan jag inte bara skita i alla måsten. Vad jag kom på nu är dock att det vore skönt att få en matkasse levererad till dörren en gång i veckan, fuck det måste jag kolla upp. Tills dess trotsar jag min ångest för att överleva helt enkelt.

Suck on that, sucker!

Försäkringskassan är krångliga

Jag har inte bloggat på ett tag så jag tänkte det var tid. Saker och ting har inte riktigt varit så bar senaste tiden eftersom jag inte mått så bra. Jag kämpar med ångest och det är svårt att ta sig igenom dagarna.

De senaste dagarna har dock inte varit så mörka som för ett par veckor sedan. Jag har inte haft sådan okontrollerbar ångest som jag hade när jag blev inlagd senast. Visst är en del dagar tuffa men det är något jag börjar inse att jag måste acceptera, mitt liv kommer förmodligen vara så, men jag gör allt jag kan för att hålla balansen. Det är väldigt viktigt för mig att hålla just balans, alla delar måste få sin del av min uppmärksamhet.

Krångliga Försäkringskassan

 

Om vi ska titta lite på den här dagen så vaknade jag för sent och ångesten fick grepp om mig och gjorde att jag inte tog mig ur sängen förrän klockan två. Vid den tiden hade Försäkringskassan ringt angående mitt senaste sjukintyg som de givetvis var tvugna att ifrågasätta. Jag förstår mig inte på dem, de ska ALLTID ifrågasätta ALLTING. Idag tog det ganska hårt på mig då jag ringde upp för att reda ut saker och ting. Damen i andra änden lät som om jag inte hade för avsikt att börja jobba så mycket jag kan så snart som möjligt. Vad fan tror hon liksom, att jag vill vara sjukskriven resten av livet? Hon frågade om jag hade tänkt gå upp i arbetstid eller vad som var meningen, åter igen, vad fan tror hon? Det fick mig att må ännu sämre än jag redan gjorde.

För att förklara lite så är jag sjukskriven 100% och arbetstränar med målet att vara på jobbet och jobba på 50%. Det har jag gjort i en månad nu och när den perioden tog slut förra måndagen kände jag mig inte redo att gå upp i arbetstid så min läkare förlängde min sjukskrivning och arbetsträningen. Mitt mål är att så snart jag känner mig stark nog börja jobba 75%, men om det är om två veckor eller en månad är omöjligt att säga eftersom jag inte vet hur ens nästkommande dag kommer se ut, än hellre en vecka. Jag måste få ta det i min egen takt och ingen jävla tant från Försäkringskassan ska ifrågasätta det, det är en sak mellan mig, min arbetsgivare och min läkare. Ett samtal med Försäkringskassan får mig alltid att känna mig som en jävla bedragare vilket i sin tur får mig att må sämre psykiskt.

Press utan ork

Det läggs stor press på mig just nu och jag vet att det är mitt ansvar att vända den här onda spiralen jag är inne i just nu. Det är så jävla svårt att GÖRA något när jag inte har någon ork.

Det ligger på mig att jag anstränger mig för att jag ska börja må bra. Det är lätt att säga skriva och tänka men det är en helt annan sak att verkligen göra något.

Var finns gnistan?

Jag behöver rutiner och balans i livet nu och jag ska göra minst en sak om dagen som gör mig nöjd. Det kan handla om att ta en promenad, gå till gymmet och köra 10 min, dammsuga EN del av lägenheten, tvätta, tömma/fylla diskmaskinen. Du fattar säkert.

Den stora frågan är bara vart jag ska hitta orka till att göra något över huvud taget och inte bara sätta mig och ÄLTA, vart?

Var hos doktorn idag

Jag var hos min doktor idag, jag har kallat honom läkare innan, men alla säger doktor så jag hänger på där helt enkelt. Det låter ju lite mäktigare faktiskt.

Han är jävligt skön min doktor, den bästa doktor jag träffat tror jag. Idag hade vi en del att avhandla med tanke på hur senaste tiden sett ut, det har varit mycket skit.

Mina träningsskor

Vi diskuterade min ångest senaste tiden och för att fatta mig kort kom vi fram till att jag behöver mer rutin i min tillvaro. Exempelvis måste jag komma igång med träningen och ta mig till gymmet. För att eftermiddagarna ska kännas mindre jobbiga ska jag försöka att sticka till gymmet direkt efter jobbet. Då vet jag att jag har något att göra och slipper tänka att jag ska hem till ensamheten i lägenheten. Ensamheten är svår!

Så det blir helt enkelt att börja gymma tre gånger i veckan och power walka två. Det har ju funkat förut så det måste funka nu, det ska funka nu!

Att ha rutiner är bra, då slipper jag fundera så mycket.

© 2018 Hatad & Älskad Av Alla. Alla rättigheter reserverade.