Meny Stäng

Etikett: Psykisk ohälsa (sida 2 av 2)

Ångesten kom ifatt

Nu är det drygt en vecka sedan jag blev utskriven och jag känner för att summera lite. De första två-tre dagarna gick bra sedan hände något – ångesten kom ifatt. Jag kämpar med att tänka rätt, försöka vara här och nu och inte se för långt fram i framtiden, men för ofta går det åt helvete när jag tänker. Så nu lever jag från dag till dag och vet aldrig när ångesten ska ”attackera” mig eller om det kommer kännas okej, för att det ska kännas bra är lite avlägset som jag ser det. Morgnarna är svårast, jag vaknar med ångest som jag inte kan härleda till något särskilt, den är bara där och gör det tungt att ta mig ur sängen. Men sen släpper det oftast och jag kan komma igång med dagen om än försenat. Jag vet att det blir lättare när jag aktiverar mig och gör saker, men jag orkar inte hur mycket som helst, att tömma diskmaskinen kan vara ett dagsverke för mig, sen orkar jag inte mer.

För att avsluta med något positivt så hittade jag flera vårtecken i helgen. Vad sägs om det här – blåsippor i februari? Måste ju vara någon form av rekord!

Blåsippa Snödroppar Stigen till Dovreviken Vintergäck

Längtar hem och är livrädd

Jag hade ett samtal med läkaren här på avdelningen igår och hon tycker det är dags att skriva ut mig. Jag sa att tanken skrämde mig men någon gång måste det ju ske. När det än blir så kommer jag känna den här rädslan. Även om det har känts ganska bra de senaste dagarna så är jag rädd för att det plötsligt ska vända. Som läkaren sa så är det ju jag, det är så jag fungerar, det kan vända väldigt snabbt och jag vet aldrig riktigt när och det är förmodligen något jag kommer få leva med.

Längtar hem och är livrädd

Samtidigt som jag är rädd så längtar jag hem. Jag längtar efter att få sköta mig själv när det kommer till mat, medicin, aktiviteter och så vidare. Som jag skrev i förra inlägget så längtar jag även hem till mina nya prylar. TV:n kom i måndags och den är superbra, har aldrig sett en tv med så bra bild och när jag får ljudet installerat så kommer jag nog inte vilja lämna lägenheten. Så jag har saker att se fram emot också vilket underlättar det hela avsevärt.

Inlagd på PSYKET!

Om du tycker att det varit tyst från mig ett tag nu så har du helt rätt. Jag har nämligen varit inlagd på psyket sedan den 6 januari. Psyket förresten, är det bara jag eller är det ett laddat ord? Det låter så hårt och slutgiltigt att säga psyket…PSYKET! Det är dags att vi plockar ner det ordet från sin höga häst så att man kan använda det i vardagligt tal utan att folk ryggar tillbaka (det gör ju folk oavsett när man snackar om psykisk ohälsa), men det kanske bara är jag.

inlagd2014

Vad är det då för fel på mig? Vi vet ju redan om att jag har bipolär sjukdom (typ 2), impulskontrollstörning och generaliserad ångest, är det något mer? Näe, det är bara ångesten som varit skyhög senaste tiden och det blev helt enkelt för mycket för mig att hantera på egen hand.

Vad har då hänt? Jo, de vill lägga till Litium i min medicinering och jag har sagt ja till det. Litium är en välbeprövad medicin vid just bipolär sjukdom och de flesta som tar den är mycket nöjda med vad den gör för att stabilisera måendet och få bort de toppar och dalar som kan ställa till det. Jag har nu ätit Litium i drygt en vecka och kan inte säga att jag känner någon direkt skillnad men det kan ta en tid.

Ångesten är fortfarande riktigt jobbig så jag blir kvar här minst en vecka till. Jag har varit hemma på permissioner några timmar åt gången och det har känts bra även om ångesten är jobbig, men jag känner ändå inte att jag är redo att skrivas ut riktigt än.

Arbetsförmedling och diabetessköterska

Jag känner att jag är dålig på att blogga och tänkte få lite fart på det. Ofta lägger jag för stor press på mig att skriva bra, tänkvärda och intressanta inlägg att jag kommer ifrån bloggens egentliga mening; att beskriva min vardag och hur mitt liv ter sig samt ge intressanta iakttagelser om mina intressen. Inläggen behöver ju inte vara roman-långa, det räcker ju med några rader om vad som händer just nu eller vad jag tänker på. Så nu kör vi helt enkelt.

Idag var jag på Arbetsförmedlingen och träffade min handläggare. Förra mötet tycker jag var väldigt dåligt. Jag vill ju ha råd och hjälp med att  komma tillbaka i arbetsmarknaden och som det ser ut nu är det arbetsträning som är aktuellt. Senast lade min handläggare det mesta på mig att tänka ut lämpliga arbetsplatser där jag kan få chans att återgå i arbete. Jag fick dock ett tips och det är ett projekt som heter RESA. Det är en samling aktörer som på olika sätt kan stå till tjänst med att lägga upp en plan samt hitta lämpliga kontakter och arbetsplatser där jag i min egen takt kan ta mig fram till en heltidsanställning.

Jag tittade på vilka aktörer som fanns och plockade ut två stycken. På dagens möte, som var rekordkort, bokade vi ialla fall ett möte på ett av de här ställena och det var ju bra och ett steg i rätt riktning. På måndag ska vi dit, jag och min handläggare, det ska bli mycket intressant.

diabetesmottagningen

Idag var jag även och träffade min diabetessköterska för att se över hur min diabetes fungerar eller inte fungerar. Jag har haft lite svårt med höga blodsockervärden den senaste tiden och det beror mycket på mitt psykiska mående. Jag ”tröstäter” mycket när jag har ångest så det blir mycket skräpmat, godis och sötsaker. Därför är mina blodsockernivåer lite för höga. Jag är dock väldigt medveten om mina brister och vad jag behöver ta tag i så nu är det verkligen dags att göra det innan jag får allvarliga men av min dåliga kosthållning och ojämna blodsockervärden.

Det var det för nu, vi kör på och flyttar som sagt ner ribban till en lägre nivå. Med det sagt ska inte kvalitén på inläggen bli sämre…eller, kanske lite, men ett dåligt inlägg är bättre än inget inlägg…eller?

Du som vill ha tätare uppdateringar från mitt liv får gärna följa mig på Twitter och Instagram.

Twitter: @jespernilsson
Instagram: @jeppen

Kevin Breel: En deprimerad komikers bekännelser

Väl talat, för precis så här är det. ”Om du bryter armen kommer folk springa fram till dig för att de vill skriva på ditt gips. Men säger du att du är deprimerad springer de så fort de kan åt andra hållet.”

Att trotsa ångesten

Jag ska berätta en sak för er som inte har en aning om hur det är att kämpa mot ångest dagligen, att lida av psykisk ohälsa och ha en psykisk sjukdom. Ångest är en svår grej, den hindrar mig från att utföra normala vardagssysslor, som att gå och handla till exempel.

Jag måste dock ha mat som alla andra och att hålla mina sårbarheter i chack, ja mat är en av mina sårbarheter. Dessutom har jag diabetes så det är extra viktigt för mig att äta regelbundet och nyttigt.

Att gå till affären trots att jag har ångest är en mycket svår grej. När jag har ångest vill jag inte prata med människor, men i mataffären vet man aldrig vem man möter, för alla måste ha mat. That’s the deal!

Vissa tror att bara för att man mår psykiskt dåligt måste man ligga hemma i sängen hela dagarna och aldrig gå utanför dörren. Det fungerar inte så! Väl i mataffären blir det dock en match att ”undvika” att behöva prata med människor. Jag kan inte säga bestämt vad jag är rädd för, det är bara det att jag inte vill att människor jag möter ska veta hur jag mår. Så väl där försöker jag skapa mig en bild av vad det är för människor i butiken, ser jag någon jag känner letar jag direkt efter en flyktplan. Det kan vara att ställa mig och stirra blint in i en hylla, låtsandes att jag letar efter den rätta korven eller grädden eller vad som helst. Fuck, jag har kommit på mig själv stå och stirra på dambindor for god sake! Men möter jag någon och inte har en flyktväg, personen har redan sett mig, kan jag välja att bara säga hej eller byta några vänliga ord med personen, jag tvingar mig själv och jag trotsar min ångest.

Vad jag vill säga är att jag precis som alla andra måste gå ut ibland, gå till affären, gå till apoteket, what ever! Bara för att jag lider av psykisk ohälsa kan jag inte bara skita i alla måsten. Vad jag kom på nu är dock att det vore skönt att få en matkasse levererad till dörren en gång i veckan, fuck det måste jag kolla upp. Tills dess trotsar jag min ångest för att överleva helt enkelt.

Suck on that, sucker!

När allt rasar

Som jag skrivit tidigare så har jag inte haft det så lätt de senaste månaderna. När jag trodde att allt var på väg mot det bättre, jag började få balans i livet och jag mådde bättre, då rasade allt igen.

För fyra veckor sedan fick jag nämligen ett mycket negativt besked på jobbet. Helt utan förvarning fick jag sparken, på tvivelaktiga skäl har jag blivit uppsagd från det bästa jobb jag haft och en av de få trygga punkterna i mitt liv kommer att försvinna. Mina ben sparkades bokstavligen undan och hela livet rasade ihop som ett korthus, precis efteråt var jag så nära botten igen att jag kunde känna glassplittret mot tårna, det skavde och blödde inom mig.

Jesper Nilsson, Kalmar

Dagarna gick, jag fick hjälp av min terapeut att tänka på rätt sätt, stöd från min familj och mina vänner och så sakteliga mådde jag bitvis bättre. Nu när det har gått tre veckor mår jag bättre och det har hänt flera positiva saker som lett till detta. I torsdags gjorde jag en ögonlaserbehandling vilket gör att jag slipper glasögon. Dagen innan köpte jag även en ny cykel som jag hämtade i fredags och som jag är supernöjd med. I lördags var jag ute och åt en god middag samt såg en väldigt bra livespelning av Glesbygd’n på Bremersons i Kalmar.

Dessa saker tillsammans har lyst ljus på min tillvaro och idag kan jag ärligt säga att jag känner mig glad. Faktum kvarstår dock att jag kommer vara arbetslös från och med den 2 juli och vet inte vad som kommer att hända. Jag har fått höra flera gånger från olika personer att ”det löser sig”, och visst gör det väl det på något sätt. Ser jag tillbaka på mitt liv och liknande situationer så har det ofta skett saker till det bättre, men just nu har jag ingen aning. Jag har flera alternativ och det finns möjligheter i flera riktningar och vetskapen om det har gett mig lite andrum i alla fall.

Så från bäcksvart mörker har jag nu lite mer ljus i min tillvaro för tillfället och jag kan även urskilja lite ljus framför mig också vilket känns jätteskönt.

© 2018 Hatad & Älskad Av Alla. Alla rättigheter reserverade.