Meny Stäng

Etikett: Sjukdom

Har jag berättat att…?

Jag har fokuserat mycket på mina psykiska problem, men jag har faktiskt en fysisk sjukdom också som man ska ta på största allvar. Har jag berättat att jag har diabetes?

De flesta vet nog vad det är, förr kallades det sockersjuka, men nu säger vi diabetes som egentligen är flera sjukdomar, men vad det i grunden handlar om är att bukspottskörteln inte producerar insulin som den ska och därför blir blodsockret för högt. Jag har diabetes typ 1 vilket innebär att kroppens egen produktion av insulin helt eller nästan helt slutat att fungera. Kroppens immunsystem angriper och förstör de celler i bukspottskörteln som producerar insulin.

Mina insulinpennor

Man kan inte se exakt när man får diabetes, det är först när man märker symptomen. Jag var 18 år och märkte att jag blev väldigt trött och kunde ligga och sova hela dagarna utan problem, jag blev inte piggare. Sedan var jag väldigt törstig hela tiden, men precis när jag druckit blev jag kissnödig och så där höll det på. Till slut gick jag till skolsköterskan och gjorde ett urinprov. Det var en sticka som skulle bli grön och ju mörkare den var desto mer glukos fanns i vilket tyder på att blodsockret är högt och du har antagligen diabetes. Min sticka blev svart!

Det blev en tripp till akuten för att undersöka vidare, min pappa följde med. Vi fick vänta länge men när vi väl kom in mätte de mitt blodsocker med ett stick i fingret. Återigen, mätaren visade värden upp till 34 mmol/liter (det är jättehögt), när de stoppade in stickan visade mätaren ”HIGH”. Det var alltså så högt att det inte gick att mäta.

Personalen fick smått panik och frågade hur jag mådde, om jag var yr, om jag hade ont någonstans. Jag fattade ingenting, skulle jag känna mig dålig? Jag är bara trött sa jag.

När läkaren kom in och tittade på provresultaten konstaterade han att jag hade diabetes. Jag kunde ha gått med det länge, ett par månader, ett halvår. Antagligen länge eftersom mitt blodsocker var så högt. Det jag kommer ihåg starkast av akuten den gången var vad läkaren sa när han satte sig för att förklara vad diabetes är.

Vet du något om diabetes, annars ska jag berätta för dig?
Förr när man fick diabetes, då DOG man…. (alldeles för lång tystnad)
…men nu för tiden finns det så mycket hjälpmedel och mediciner så att man kan leva ett nästan normalt liv.

Tack för den!

Jag blev sedan inlagd på sjukhuset då det var bråttom att få mitt blodsocker i balans. De pumpade i mig en jävla massa saltlösning för att snabbt sänka sockret. Sedan blev jag kvar på avdelningen i drygt en vecka. Första gången jag skulle ta insulin kom de in med en spruta (en riktig jävla spruta) och frågade om de skulle ge mig den eller om jag ville ta den själv. Jag svarade att jag tar den själv, det är väl lika bra.

Sedan dess har jag tagit 4-5 injektioner per dag. En vid varje måltid och en på kvällen. Jag har dock så kallade pennor nu, med fina nålar, inte så feta som den första sprutan jag fick som tur är. Det är två olika sorters insulin. Ett ”basinsulin” som räcker hela dygnet och ger ett jämnt blodsocker och ett snabbverkande att ta när jag äter för att ta hand om just näringsämnena i den måltiden.

Min blodsockermätare

Utöver det så mäter jag mitt blodsocker flera gånger om dagen för att bedöma hur mycket insulin jag ska ta när jag äter. Känner jag mig yr och skakis kollar jag också för då är det ofta lågt. Så det blir en hel del stick i både fingrar, ben och mage. Det är livet för en diabetiker och jag har vant mig att leva med det även om det är jävligt jobbigt ibland. Jag är ändå glad att jag fick min diabetes i modern tid, för ni kommer väl ihåg att förr när man fick diabetes, då dog man?

Detaljerad fakta hämtat från Bukspottskörteln.se

Operation

Idag klockan åtta åkte vi till djursjukhuset och lämnade Hercules a.k.a  ”Kulan” för operation. Han hade en tumör på undersidan av tungan som var riktigt elak och tvungen att opereras bort så fort som möjligt.

Det blev en orolig dag och det var svårt att tänka på annat. Sedan ringde veterinären och sa att allt gått bra. Men nervositeten fanns ändå kvar i kroppen när vi vid halv åtta åkte för att hämta hem honom.

Väl hemma var han förvånansvärt pigg, trodde han skulle vara mycket segare. Han har lite svårt att äta men annars är han som vanligt (okej, kanske liiite flummig efter allt smärtstillande, men annars så).

Skönt att allt gick bra! Nu är det bara att hoppas att han får vara frisk och leva länge till, best buddy.

  
   

En onsdag

Eftermycket ångest igår var det dags för en ny dag. På mitt låtsasjobb igår stötte jag på ett problem som jag inte kunde lösa, vilket gav mog ångest, men igårkväll smällde det bara till i huvudet och jag kom på precis hur jag skulle göra.

När jag satte mig framför datorn idag kände jag mig självsäker och på bara några minuter var problemet löst. Sen stötte jag visserligen på ett nytt problem men vet du vad, jag löste det också. Ibland blir jag imponerad av mig själv och hur jävla bra jag är. Det gäller att komma ihåg de stunderna när nästa problem dyker upp. Bara för jag kände att jag hade ett sånt flow lyxade jag till det med en extra feature på webbplatsen jag jobbar med. Ni vet sånt man gör bara för att man kan. Snart är allt färdigt och då ska ni självklart få se vad det är jag jobbat med så ni också fattar hur jävla grym jag är.

 

Eftersom jag dragits med en förkylning i drygt en månad nu och en jävulsk hosta som inte vill gå över hade jag bokat en tid på hälsocentralen idag. Läkaren undersökte mig men hittade inget fel, men eftersom jag har feber, ont i huvudet och att hostan sitter kvar tog hon prover på något som jag varken kommer ihåg eller kan uttala. De körde i alla fall ner en tops i halsen på mig så jag höll på att spy (jag gjorde inte det som tur var). Om de hittar något hör de av sig annars är det lugnt. Hostan beror antagligen på att min strule tagit skada av infektionen i kroppen, men går det inte över om två veckor ska jag söka igen, sa läkaren.

 

Hemma har jag varit flitig också. Jag har städat i klädkammaren, tvättat och planterat om lite uteväxter. Vi har satt melonkärnor som växer så det knakar. Jag fick laga en ampel också, tur att jag är så kreativ, eller hur? Med borrmaskin och ståltråd löser man det mesta. Vi har inte hängt upp den än, men du ska få se imorgon.

 

Hostan från helvetet

Dagen började med att jag försov mig. Jag vaknade kl 8 och det är 8 jag börjar jobba. Jag kände mig okej när jag stack till jobbet, förutom att jag var astrött, men väl på plats satte hostan från helvetet igång.

Jag hostade, hostade och hostade. Jag försökte med att dricka vatten och jag pillade i mig Fisherman’s Friend som en galning, men inget hjälpte. Till slut fick jag gå in på toa och ”hosta av mig”, det hjälpte för en stund men sen kom hostan tillbaka.

Hostmedicinen Nipaxon

När apoteket öppnade sprang jag dit och köpte hostmedicin, jag blev rekommenderad Nipaxon 50 mg, som sas skulle hjälpa mot rethostan. Tillbaka på jobbet hävde jag i mig en tablett och fan i mej, det hjälpte.

Nu får vi se hur resten av dagen blir. Önskar att jag blir av med den här jävla förkylningen snart.

Kortärmat eller?

Jag har inte burit kortärmad tröja/skjorta offentligt på över två år på grund av mina ärr som jag har grym ångest över. Jag vill inte att någon ser dem, för min svaghet lyser igenom. Jag vill inte att någon frågar, för jag skäms.

Min svaghet lyser igenom

Idag blir det kortärmad piké. Jag tror ingen kommer lägga märke till ärren och om någon gör det tror jag inte de vågar fråga. Med den utgångspunkten kommer det gå bra med kortärmat idag, eller?

© 2018 Hatad & Älskad Av Alla. Alla rättigheter reserverade.