Meny Stäng

Etikett: Sjukskriven

Vad har hänt?

Nu har jag haft ”semester” några veckor och det har varit skönt att bara koppla av från allt, alla krav och måsten. Det har ju heller inte gått att få så mycket vettigt gjort på grund av att alla haft semester överallt, på myndigheter och skit.

Öland Roots var riktigt bra, kul att slippa åka dit själv i år även om det gick bra förra året och jag träffade vänliga människor att hänga med. Vi hookade upp med sköna människor den här gången också. Alla är ju så jävla trevliga och mysiga på Roots så det är ju aldrig problem att socialisera liksom. Många bra artister också, det var en jäkla spridning på nationaliteter i år; Sverige, Danmark, Norge, Jamaica, Frankrike och så vidare. Höjdpunkter var Tarrus Riley, Skaburbian Collective, Dub Incorporation, Labyrint, Svenska Akademien och Jeepstarr. Kul, roligt, mysigt och fantastiskt.

Sedan har jag varit på Öland mycket hos mina föräldrar och jag har hängt med min bästa vän som var nere med barnen, min gudson och hans bror. Supersköna ungar alltså! Så det har blivit stranden, sol och bad. Jag åkte med min polare hem till Nynäshamn och stannade hela förra veckan och det blev många sköna dagar då vi bara tog dagen som den kom, härligt!

Nu är jag tillbaka hemma och försöker komma tillbaka i lite fasta rutiner igen med träning med mera. Idag var jag hos min doktor (Dr B), en grymt skicklig läkare som lyssnar och tar mycket hänsyn till vad jag säger samt stöttar mig i svåra lägen, till exempel jobb. Idag pratade han om att sätta ut mediciner. Han satte ut Imovane idag eftersom jag inte använder dem just nu. Sedan vill han på sikt även sätta ut Lyrica som jag haft mot min ångest i flera år nu…4 år, tror jag det är om inte längre…5-6 kanske. Det känns i alla fall oroligt att sätta ut just Lyrican eftersom den har hjälpt så bra att hålla borta min ångest. Jag har visserligen haft mycket ångest ändå och det är väl just därför det känns lite jobbigt att sätta ut just den medicinen.

Dr B är också skön på andra sätt, han lyssnar på reggae till exempel och idag rekommenderade han en norsk kille som kallar sig för Admiral P. Jag har hört namnet men aldrig lyssnat på honom. Dr B har ”lyssnat in sig” på honom senaste tiden och tycker han är jättebra. Dr B var ju med om reggae-vågen på 70-talet så han vet vad han snackar om, det är roligt.

Här kommer varsågod…

”Kallenavn” – Admiral P

Försäkringskassan är krångliga

Jag har inte bloggat på ett tag så jag tänkte det var tid. Saker och ting har inte riktigt varit så bar senaste tiden eftersom jag inte mått så bra. Jag kämpar med ångest och det är svårt att ta sig igenom dagarna.

De senaste dagarna har dock inte varit så mörka som för ett par veckor sedan. Jag har inte haft sådan okontrollerbar ångest som jag hade när jag blev inlagd senast. Visst är en del dagar tuffa men det är något jag börjar inse att jag måste acceptera, mitt liv kommer förmodligen vara så, men jag gör allt jag kan för att hålla balansen. Det är väldigt viktigt för mig att hålla just balans, alla delar måste få sin del av min uppmärksamhet.

Krångliga Försäkringskassan

 

Om vi ska titta lite på den här dagen så vaknade jag för sent och ångesten fick grepp om mig och gjorde att jag inte tog mig ur sängen förrän klockan två. Vid den tiden hade Försäkringskassan ringt angående mitt senaste sjukintyg som de givetvis var tvugna att ifrågasätta. Jag förstår mig inte på dem, de ska ALLTID ifrågasätta ALLTING. Idag tog det ganska hårt på mig då jag ringde upp för att reda ut saker och ting. Damen i andra änden lät som om jag inte hade för avsikt att börja jobba så mycket jag kan så snart som möjligt. Vad fan tror hon liksom, att jag vill vara sjukskriven resten av livet? Hon frågade om jag hade tänkt gå upp i arbetstid eller vad som var meningen, åter igen, vad fan tror hon? Det fick mig att må ännu sämre än jag redan gjorde.

För att förklara lite så är jag sjukskriven 100% och arbetstränar med målet att vara på jobbet och jobba på 50%. Det har jag gjort i en månad nu och när den perioden tog slut förra måndagen kände jag mig inte redo att gå upp i arbetstid så min läkare förlängde min sjukskrivning och arbetsträningen. Mitt mål är att så snart jag känner mig stark nog börja jobba 75%, men om det är om två veckor eller en månad är omöjligt att säga eftersom jag inte vet hur ens nästkommande dag kommer se ut, än hellre en vecka. Jag måste få ta det i min egen takt och ingen jävla tant från Försäkringskassan ska ifrågasätta det, det är en sak mellan mig, min arbetsgivare och min läkare. Ett samtal med Försäkringskassan får mig alltid att känna mig som en jävla bedragare vilket i sin tur får mig att må sämre psykiskt.

Jag blir så trött

Igår när mina föräldrar skjutsat hem mig kom ångesten när jag satte mig vid datorn. Jag tittade på en bild av mig själv och såg min ena tatuering. Genast började min hjärna associera men åt helt jävla fel håll och då kom ångesten som en smäll på käften.

Fick ångest av min egen jävla tatuering

Kvällen blev jobbig, jag var rädd för att gå och lägga mig, rädd för att inte somna utan ligga och tänka på massa jobbiga saker. Det gick dock bra att somna, tog dubbel dos av min insomningstablett Zopiklon , men säg inget till någon.

Däremot var det inte så kul att vakna idag på morgonen, ångesten var fortfarande där och jag tog mig inte ur sängen. Jag fick ringa jobbet och sjukskriva mig och somna om för att hoppas att ångesten skulle försvinna. Det gjorde den inte.

Det har varit så här ett par veckor nu, jag har vaknat med ångest nästan varje morgon. Därför ringde jag min doktor och berättade om min situation. Han sa att jag skulle ta en långpromenad och försöka ta mig till jobbet imorgon. Jag gick 9 km, men allt det resulterade i var blåsor under min högerfot. I övrigt kände jag mig exakt likadan som före promenaden.

Nu återstår det att se om jag vaknar med ångest imorgon eller inte OCH om jag lyckas ta mig till jobbet eller inte. Jag får inte låta känslan ta överhand för då är det kört. Det är lättare sagt än gjort det där med att inte låta känslan ta över, när jag ligger där i sängen är det som om något bara trycker mig rakt i bröstet hårt ner i madrassen och säger att du ska inte gå till jobbet idag, du ska ligga här och tänka på all jobbig jävla skit du har varit med om och det ska göra ont, riktigt ont.

Fan, fan, fan säger jag!

Copyright © 2018 Hatad & Älskad Av Alla (Jesper Nilsson).
Alla rättigheter förbehållna.

Cannabistankar