Den andra stigen

Med ett påklistrat leende satt jag bara där.

Där satt jag och tänkte igenom min strategi, tränade lite försiktigt så att ingen skulle märka.

När jag satt där filade jag på min mask.

Jag tog på mig min finaste mask och ställde mig där.

Jag sa något för att ingen skulle misstänka något och avslöja mig.

Fejkade skratt kastades ur min mun, gång på gång. Obehagligt.

Det var inte jag som satt i rummet och var delaktig, egentligen var jag någon annanstans, i mörkret långt där inne.