Meny Stäng

Kategori: Psykiskt (sida 1 av 2)

Jag fick läkaren att gå med på det

bort-med-litium

Jag var hos läkaren idag för att följa upp medicinförändringarna som pågår. Mitt mål är att ta bort Lithium som är en effektiv men lurig medicin. Den kan även påverka saker i kroppen, som olika organ. Jag har redan fått försämringar på sköldkörteln. Samt att man inte kan äta viss mat och ta vissa andra mediciner, ex. vissa värktabletter. Dessutom får den mig att känna mig så jävla likgiltig hela tiden.

Som du (som trogen besökare) vet har jag bipolär sjukdom (därför jag käkar Lithium) och då har jag vissa perioder då jag är väldigt uppåt (hypomanisk*) eller perioder där jag är deprimerad.

Grejen är att Lithium tar bort både toppar och dalar vilket lätt får en att går runt som en likgiltig zombie. Eftersom jag har flera mediciner mot min bipolära sjukdom så är det svårt att veta hur den ena eller andra påverkar mig och mitt mående. Men en sak vet jag och det är att Lithium plockar bort BÅDE toppar och dalar vilket inte är optimalt då mitt stora problem alltid har varit depressioner. Hypomanier har jag haft många också men eftersom det ”bara” är hypomanier kan jag leva med det. Därför vill jag ta bort Lithium och förhoppningsvis känna mig mer uppåt men med fortsatt medicinering mot depression.

Tillbaka till läkarbesöket: Jag fick läkaren att gå med på att plocka bort Lithium. Den måste dock trappas ut långsamt vilket innebär att jag inte kommer bli av med den förrän slutet av juli, med nedtrappning med en tablett per dag månad för månad tills jag inte tar några alls. Sedan hoppas jag känna mig glad på riktigt och kunna känna mig lycklig över saker och vara lite sprallig (som bara jag kan).

* Hypomani är en lindrigare form av mani. Det innebär att jag bland annat känner mig glad och upprymd, energifylld och full av idéer, men tar samtidigt förhastade beslut ibland.

Sanningen måste få vara sanningen

Jag har inte bloggat på ett tag och det beror på att jag egentligen inte vill blogga om vissa saker. Det är ju kul att blogga när det händer roliga saker och det är även roligare att läsa. Nu finns det dock inget annat att blogga om än det som följer.

face-of-axiety-no2

Senaste veckan, eller veckorna kanske är mer rätt, har jag mått fruktansvärt dåligt. Jag har haft ångest som nästan varit omöjlig att hantera men tack vare all terapi som jag gått i så hanterar jag det ganska bra.

Det är en sak om det bara sitter i huvudet men just nu är de fysiska känslorna lika jobbiga. Jag har de senaste dagarna haft smärtor i bröstet, som värk, och tungt att andas. Jag får även svårt att fokusera längre stunder på saker och min sociala fobi som alltid ligger där och gnager blir så jobbig att jag knappt vill gå utanför dörren. Dessutom har jag haft panikångest varje kväll, ibland flera gånger. Den känslan är att jag ska tuppa av när som helst och aldrig vakna mer. Så det är knappt att jag vågar gå och lägga mig. Sömnen är föresten en annan jobbig sak men den kan vi behandla i ett senare inlägg.

face-of-anxiety

Jobbet blir också lidande, jag har varit borta från jobbet flera dagar denna veckan och idag fick jag gå hem efter halva dagen för att ångesten var för stark. Kanske är det en depression på väg.

Jag vet att det finns många där ute som tänker; Vad fan gnäller han för, det är väl bara att gå ut? Ta dig i kragen för helvete!

Det är just du som tänker så som aldrig har mått psykiskt dåligt eller förstår att psykiskt ohälsa är lika verklig som fysisk. Men hade jag haft ett amputerat ben eller cancer i mina njurar hade du aldrig ifrågasatt min hälsa.

dark-in-thub

Det var det jag ville få ur mig, hoppas du som läser detta mår bättre än jag och aldrig behöver uppleva den smärta och hopplöshet som ångest innebär.

Vandra i frid!

Ironiskt men det funkar

På jobbet sitter jag vid datorn hela tiden. Kodar, optimerar, designar och administrerar. Jag fixar allt från tidningsannonser till webbplatser, allt med datorns hjälp.

Vad som gör mig lugn

Då är det ganska konstigt att när jag kommer hem och känner mig ångestfylld, irriterad och när impulserna tar över är det vid datorn och med just vad jag redan nämnt att jag gör på jobbet gör mig lugn igen.

Jag sätter mig med Illustrator och Photoshop och designar lite allt möjligt. Jag fixar med egna webbplatser, skriver script och lägger in nya funktioner. Borde jag inte vara trött på skiten? Näe, jag går in i en bubbla och kan bli sittande i timmar samtidigt som jag glömmer allt jobbigt, förutom den där menyn som inte tandar med logotypen. Självklart med skönt gungande reggae i öronen. En sorts terapi kan man säga.

Ironiskt men det funkar.

Kommer aldrig att vakna

Jag drabbas av panik ångest ganska ofta och det är ett helvete. Den kan uppstå när som helst och var som helst. Det har hänt att jag sprungit ut från butiker för att mitt hjärta börjat slå hårdare, kroppen skakat och min syn blivit suddig. Det går inte att göra så mycket i de situationerna.

Panikångesten har kommit när jag varit ute och kört bil. Den situationen är svår eftersom du inte bara kan stanna bilen var som helst. Extra svårt blir det när du inte kommer ihåg vart du är påväg och inte kan fokusera på andra trafikanter. Det är bara några exempel på obehagliga situationer när panikångesten sätter in.

Värst är det nog ändå på kvällen när det känns som att jag ska tuppa av närsomhelst och känner mig helt säker på att om jag somnar nu så kommer jag aldrig att vakna. Så kände jag igårkväll om du undrar över den konstiga Instabilden.

Det är inte konstigt att jag oftast är rädd för att gå och lägga mig. Jag är liksom rädd för att inte somna och samtidigt rädd för att inte vakna. Fucked up!

Varför är du så rädd?

Jag vet att jag mest delar saker om psykisk ohälsa på Facebook och lägger upp helt konstiga citat och bilder på Instagram, men varför är du så rädd?

Jag har inte bara bipolär sjukdom, social fobi, personlighetsstörning och impuls kontrollstörning, jag har diabetes också. Så varför delar jag då inte inlägg och skriver om diabetes? Jo, för att varenda normalbegåvad människa vet vad diabetes är och (någorlunda) hur det funkar. Den kunskapen har inte människor om psykiska funktionsnedsättningar så därför måste vi prata om det, lyfta fram det och minska stigmatiseringen. Just därför sprider jag information för att göra just det.

Vi måste prata om psykisk ohälsa

Varje gång jag berättar för någon om att jag har bipolär sjukdom ser folk ut som fågelholkar, frågar vad det är och när jag berättar så backar de tillbaka ett par steg eller vill avsluta konversationen så fort som möjligt. Säger jag att jag har diabetes frågar de kanske; ”Jaha, tar du sprutor då eller?” eller ”Då kan du inte äta godis?”

Om någon vågade fråga; ”Är du ofta deprimerad?” eller ”Har du bra mediciner?” om min bipolära sjukdom skulle jag bli glad. Men så är det sällan, människor blir rädda för att de inte vet något om det och då vågar de inte ställa några frågor. Alternativt så tror de att alla psykiskt sjuka går runt som Norman Bates och dödar folk och förvarar sin döda mamma i källaren. Just därför måste vi sprida information om och prata mer om psykisk ohälsa.

Det görs mycket bra arbete i Sverige just nu av olika organisationer. De jobbar för att minska fördomar, hjälpa unga med psykisk ohälsa, minska antalet självmord, öka förståelsen hos allmänheten och mycket annat.

Några av dem är:

Hjärnkoll

Shedo

Suicide Zero

Tilia

Gå gärna in på respektive webbplats och läs mer. Det hjälper både dig och mig!

Ja, jag är sjuk i huvudet

Jag är en förespråkare för att tala lika öppet om psykiska sjukdomar som om fysiska sjukdomar. Ibland är det dock svårt att vara öppen och den mest uppenbara anledningen är att de flesta människor har så svårt att förstå. Alla har väl haft ont i magen men få har haft sådan ångest så att det känns som du ska tuppa av och dö. Hur beskriver jag ens den känslan? Många har haft lunginflammation men få har varit så djupt deprimerad så att döden känns som den enda utvägen. Hur ska jag få någon att förstå hur det är?

Jag som har bipolär sjukdom, och alla andra som har det, har det omvända att förklara utövar detta. I en hypomani känner jag mig oslagbar, jag får massor av saker gjorda på rekordsnabb tid, jag löser vilket problem som helst på fem sekunder, jag vill ha saker och köper dem också som om det inte fanns någon morgondag. Alltihop för att med 99% säkerhet falla ner i en depression efteråt.

Bipoler

Jag har varit djupt deprimerad många gånger, nästan lika många gånger har jag velat ta mitt eget liv. Jag har haft flera hypomanier, och visst det är skönt i stunden, men det tröttar snabbt ut mig och försätter mig i jobbiga situationer. Och, som sagt, efteråt kommer den där jävla depressionen. Att leva så är inte roligt, det är en risk för livet och för många slutar det med döden.

Som tur är har jag bra mediciner som planar ut de här topparna och dalarna. Större delen av tiden går det bra, jag mår bra och mitt liv fungerar, men ibland kommer de, hypomanierna och depressionerna. Däremellan har jag ångest från och till, ibland stark och långvarig, ibland lättare och snabbt övergående. Har du inte levt så här är det svårt att förstå och som sagt svårt att förklara för dig.

Trots detta väljer jag att vara öppen med min bipolära sjukdom. Även om de flesta har svårt att förstå så känner jag att det är bra om de vet att jag har vissa svagheter för att inte säga sårbarheter. Jag orkar inte alltid gå in i detalj för det är sällan någon idé, vill människor veta mer får de antingen fråga eller läsa på själva. Jag upplever det som att mycket har blivit lättare att vara öppen. Det kan hända saker som gör att jag måste vara hemma från jobbet, ställa in träffen med vännerna, orkar inte svara i telefonen eller något annat som inte kan förklaras på annat sätt än att säga ”Jag mådde psykiskt dåligt”.

Till just dig som läser det här vill jag säga att; ”Ja, jag är sjuk i huvudet”.

Tack för att du läste!

Jävligare dag

Javligare dag idag. Jag har inte mått så dåligt på evigheter som jag gjorde idag – ångest.

Dagens höjdpunkt var:

  1. Ben & Jerry’s
  2. Något helt annat.

  

Hur gick Julafton?

Jag var ju orolig igår för hur Julafton skulle gå med okända människor och så.

Det gick bra! Visst, ångesten kom och gick. Stämningen var jävligt stel nästan hela tiden (det fick iofs delvis en förklaring efteråt) och jag som mår dåligt när det blir pinsamt tyst mådde verkligen dåligt vissa stunder. Men i ett stort hus och med min egen familj närvarande så gick det bra.

Klockan är mycket och jag orkar inte skriva mer, men jag ska berätta mer om själva julafton inom de närmaste dagarna. Just nu är jag i alla fall jääävligt mätt, nästan så jag har ont i magen.

God fortsättning!

 

Så har ännu en dag passerat

Jag kände för att uppdatera här. Jag insåg att om jag ska kalla mig bloggare så måste jag blogga också.

 
Både jag och Jenny är fortfarande inlagda vilket äe skittrist. Ikväll var vi dock hemmen stund tillsammans och hann ära kvällsmat, knapra nötter och kolla på tv. Det var så jävla skönt att vara hemma båda två och kunna koppla av utan att stressa och framförallt få närhet. Det är vid såna här tillfällen jag verkligen inser hur mycket hon betyder för mig. Jag skulle inte klara mig utan henne.

Jag älskar dig, Jenny!

Jag var hemma tidigare idag och då hade jag fått rolig post. Jag har nämligen tagit ett till hål i mitt ena öra och har inte haft några vettiga smycken att ha i, bara en bananbarbell som inte alls sitter som den ska. Idag kom dock de nya smyckena jag beställt. En ballclosure-ring på 1,2 mm och en på 1,6 samt en töjspiral från 1,2 till 1,6. Det perfekta startskottet för töjning alltså. Målet är 4-5 mm, men vet inte, kanske håller det till 2. Det var svårt att få dit kulan på en så liten ring så det blev lite blodspillan. Men som jag instagrammar tidigare idag; ”Smärtan är min kompis”.

 
Provade en ny snus också; General Smokey Oak heter den men smakar som vanlig General så ingen sensation och inget att rekommendera.

 

Negativt gällande den positiva effekten

Den positiva effekten, som jag skrev om i tidigare inlägg, uteblev. Den uteblev så pass att det gick åt andra hållet istället, så sedan den 3 september är jag nu inlagd på psyket (igen).

Jag har inte så mycket kraft att skriva om allt som har hänt och dessutom ingen lust så vi nöjer oss där.

På psyket igen

© 2018 Hatad & Älskad Av Alla. Alla rättigheter reserverade.