Förra lördagen, alltså den 17 augusti, lämnade jag och min flickvän…sambo… Ah, vi lämnade barnen hos deras mormor och morfar och drog till Jönköping.
Just i Jönköping skulle vi inte göra något särskilt. Det vi gjorde var att strosa runt på stan och kolla fina hus och undersöka vad Jönköping är för stad. Ingen av oss hade varit där tidigare. Egentligen fördrev vi tiden tills vi kunde checka in på hotellet.
Och incheckningen var ju en liten historia för sig. När vi stod där vid disken och de bad om mitt leg så hittade jag det inte. Båda blev kallsvettiga och trodde att vi inte skulle få vårat rum, eller rättare sagt, inget rum alls. Men det löste sig tack vare en snäll, dock något nedlåtande, receptionist.
Nu hade vi ett tag att ta det lugnt och ladda upp inför konserten; Lars Winnerbäck på Huskvarna Folketspark. Vi hade ätit på en Libanesisk restaurang innan och det var ordentligt mycket mat på tallrikarna, så det behövdes lite vila. För den nyfikne så heter den Samboosak och hade ett fantastiskt meza-upplägg.
Sen var det dags att bege sig till ”parken”. Special guests var David Ritschsard och Amanda Bergman. Just Amanda gjorde inget större avtryck, hon är bra och jag gillar henne, men det var Ritschard som stal showen. Först undrade vi vad fan det var för människa, men en bit in så var vi överens om att han är både duktig och rolig. Men, MEN, väldigt speciell och lite märklig. Han gjorde sin grej och vi båda gillade det och flera låtar fastnade i hjärnan.
Sen kom Lars, Lasse, Winnerbäckarn som vi så länge hade väntat på. Han gjorde ingen besviken, tror jag, inte oss iallafall. Jävlar vilken show han bjöd på. Jag blev imponerad över hur samspelta alla på scenen var och med vilken glädje och engagemang de utförde spelningen. Sen är jag grymt imponerad av gitarristerna som bjöd på gitarrsolo efter gitarrsolo. Så jävla coolt helt enkelt. Ljud och ljus var grymt, välsynkat och effektfullt.
Jag lyssnade som mest på Lars i början av 00-talet och har bara hört ett fåtal låtar från de senaste skivorna. Därför jag var rädd att inte känna igen en enda låt. Men jag tycker nog att jag kan säga att jag kände igen de flesta.
Några av låtarna från setet:
”Tätort på en slätt”
”Åt samma håll”
”Granit och morän”
”Nåt som verkligen är bra”
”Ingen soldat”
Det var en minnesvärd helg i Jönköping och Huskvarna. På många olika sätt. Bara hotellfrukosten är ett minne som ligger mig varmt om hjärtat.
