Väta och vind ger inga leenden på läppar som kan säga finare saker till sina medmänniskor. Sur kan du vara som tittar på mig som en snyting i ansiktet. Det var inte jag som bar in de beska kvistarna och la dem på bordet för dig att äta. Nej, de var ämnade åt helt andra hundar som skänkte mörkret till dagen som nu tar slut innan sista kalven lämnat hagen. Du måste förstå att benen inte räcker längre när klockan slagit över. Det är höst nu vännen och den blir bara större.
