Smärtan av den frusna skuldran har blivit lindrigare, jag är tillbaka i arbete och det funkar helt okej rent fysiskt. Jag har fortfarande begränsad rörlighet och smärtan gör sig påmind i vissa lägen. I stort sätt fungerar det bra att jobba, men det jobbiga ligger nu i att situationen på arbetsplatsen är mindre fungerande.
När man är noggrann som jag, ordentlig som jag, ambitiös som jag, har förmåga att anstränga mysig som mig och tar jobbet så seriöst som jag är det jobbigt och påfrestande när ens kollegor inte är eller gör detsamma.
Jag är fan förvånad och har svårt att förstå vissa saker. Kanske beror det på att snittåldern är så låg som den är. Antagligen beror det på att de flesta bara är där för att få betalt men skiter i resultatet.
Jag jobbar i butik. I en ”mataffär”, dagligvaruhandel eller vad fan det nu kallas. Vi ska sälja varor i så hög mån som möjligt, men det har många inte i åtanke. Butiken måste gå med vinst annars finns det ingen mening.
För att sälja krävs det att produkterna finns tillgängliga. Att de är lätta att hitta, lätta att nå och att de presenteras på ett inbjudande och säljande sätt. Det här är det många som inte förstår. De gör vad de blir tillsagda, men inte på rätt sätt. De får ”saken överstökad” men tänker inte på effekten av vad de gör.
Tydligen finns det inget krav på intelligens när det kommer till att få anställning i en butik av det slaget som jag arbetar i. Inte heller får man cred för att man försöker skapa de bästa förutsättningarna för ovanstående målsättningarna. Jag känner att jag bara blir ifrågasatt och ses som krävande.
Jag mår inte bra av detta. Det gör att jag känner mig vilsen. Ska jag falla in i alla andras nonchalans eller ska jag stå upp för mina egna principer? Inget av det kanske hjälper när folk inte förstår. Kunskapen räcker inte till hos många. De gör som de gör för att de inte vet bättre men lär sig inget hur många gånger man påpekar hur saker och ting ska göras på bästa sätt.
Jag känner att jag varken vet ut eller in längre. Ska jag fortsätta kämpa eller ska jag lämna skutan och se den sjunka bakom mig? Jag kastar ut de krokar jag har och hoppar av när tillfälle ges.
Jag är ledsen, men jag gjorde mitt bästa. Förlusten ligger inte hos mig utan hos de jag lämnar bakom mig.