Måndagen den 10 januari kl 5.47 (ca) var jag påväg till jobbet och cyklade omkull så in i helvete och slog mig därefter.
På en isfläck, gömd under ful jävla pudersnö, gled cykeln åt vänster och försvann under mig. Jag föll med all kraft på höger överarm och axel som fick en så in i förbannad smäll så jag knappt kunde resa mig. Jag var nära på att linka tillbaka hem men eftersom jag var så nära mitt jobb så fortsatte jag färden dit. Det kan ha varit dumt, det kan ha varit bra…men förmodligen dumt. Jag kunde knappt lyfta en påse popcorn den dagen utan att nästan skrika av smärta.
Läkaren på vårdcentralen skickade mig till röntgen för att kolla efter frakturer men de såg inga. ”Antagligen en mjukdelsskada, vila i två veckor. Jag var sjukskriven en vecka, sedan var jag tillbaka på jobbet trots stor smärta. Förmodligen jättedumt, men jag tyckte det gjorde mindre ont efter ett par veckor så jag tänkte inte mer på det.
Sen framåt påsk, förstår ni, då gjorde det plötsligt jävligt ont igen. Slutade jag jobba? Näää! Men efter några dagar fick jag sjukskriva mig igen.
Sen fortsatte det att successivt göra mer och mer ont, men jag jobbade på (dum). I slutet av augusti kontaktade jag vårdcentralen igen och den 10 september sjukskrev jag mig för att smärtan var för hög och varenda rörelse med armen fick mig att nästan svimma.
Jag var på vårdcentralen igen kort efter och igen kort efter. Det gissades på ”kuff-skada” och klämda muskler. Jag fick smärtstillande och remisser till ortopeden (det är lång väntetid till ortopeden).
I måndags fick jag reda på att jag har en frusen axel. Vad fan är det, undrar du kanske?
Ledkapseln har blivit inflammerad och krympt vilket skapar enorma smärtor och stelhet. Rörelserna blir begränsade.
Förloppet är följande; först får man mer och mer ont, sen mer ont, sen lite mer ont. Sen när smärtan börjar gå över, ja då blir man stel och kan knappt röra armen alls. Sen blir det förmodligen kanske eller oftast bättre för att förhoppningsvis bli helt bra igen…eller iallafall ganska bra eller bra. Det dryga är bara att det kan ta 1,5-2 år innan man är helt återställd. Men så länge tänker jag inte vara hemma från jobbet.
Men vad gör man åt det då? Man går till sjukgymnast, som man inte får tid till förrän om en månad. Fan va bra!
Jag har dock på eget bevåg kontaktat en naprapat som jag har varit hos för att få hjälp med att lindra smärtan samt fått ämnar att göra för att snabba på förbättringen.
Så nu får vi se vad landstingets fysioterapeut säger OM EN MÅNAD. Kan han hjälpa mig, går min Axel att fixa, kommer det ta en lång lång tid?
Kollar du till bloggen ibland kanske du får veta hur det går. Nu har jag gnällt färdigt för den här gången, kanske du tänker nu. Det här var inte menat som ett klagoinlägg där jag vill ha medlidande, tycka synd om mig själv eller skapa gråtattacker. Det här var ett inlägg som handlade om att jag har frusen skuldra.