Jag har tänkt på det länge. Att det inte är rimligt att gå till en arbetsplats och må så dåligt att du gråter. Nu kände jag att det var dags att för min hälsas skull göra slut på det.
Nu har jag sagt upp mig från Willys i Kalmar efter att ha jobbat där i fem år.
Det kändes konstigt men framförallt som en stor lättnad. Nu slipper ångesten komma krypandes på kvällen innan jag ska dit och jobba. Nu behöver jag inte stå där utanför och samla mig för att stilla gråten innan arbetspasset börjar. Nu behöver jag inte gå runt och jobba samtidigt som jag kämpar för att hålla tillbaka tårarna. Nu behöver jag inte gå där och titta på klockan var 30e minut och räkna ner minuterna tills jag får gå hem. Nu är det slut.
Beslutet känns helt rätt och jag mår redan bättre. Nu är det inte en plåga att vara där även om jag vill att dagarna ska gå fort så jag kan börja jobba med något som jag älskar – kringresande merchandiser*.
Nu börjar ett nytt kapitel. Nu börjar jag jobba på riktigt på mina två nya jobb. Nu gör jag äntligen något jag verkligen tycker är roligt och där min värdesätts.
* Om du inte redan vet vad en merchandiser gör så kommer jag berätta om det i ett kommande inlägg.