Meny Stäng

Dagen efter 1:a advent


IT-support

Det går inte att jobba när folk springer och ställer frågor okontrollerat hela tiden och skriker från höger och vänster. För att skapa struktur och ge mig arbetsro har jag tvingats vidta vissa åtgärder.

Så här ser det ut vid mitt skrivbord. Notera rutan.

Inspiration fick jag härifrån. Flera med mig tycker det är asroligt. Kolla in,  jag tror du tycker det också.

Mycket nöje!

Tillbaka på gymmet i nya byxor

Det har varit lite SI OCH SÅ med träningen senaste tiden. Har nog varit på gymmet en gång på en månad.

Men idag tog jag mig i kragen och bar bort mig till Malkars. Jag köpte ju nya träningsbyxor för ett tag sedan så jag måste ju använda dem. Känner mig trendig faktiskt i byxor av senaste modell och ett par bluetooth-hörlurar.

Jag körde armar, bröst, mage och rygg idag. På torsdag har jag planerat att ta mig iväg igen och då blir det ben, mage, rygg och axlar. Har någon synpunkter på mitt upplägg får du gärna komma med tips.

traningsbyxor

Liksom utebliven träning saknar jag även bilen, parkeringsplatsen ekar tom. Det går visserligen bra att åka buss, cykla eller gå till de flesta ställena jag brukar befinna mig på. Ska man längre eller handla större grejer blir det däremot jobbigt. Att lasta en tio kilos säck med kattmat + tio liter kattsand på cykeln är inte det lättaste. Då ska vi inte tala om att forsla med en Ikea-byrå eller en bokhylla på bussen – ganska knepigt. Vi sparar dock pengar för att framåt våren/sommaren kunna köpa en ny bil…eller bättre begagnad, gärna bättre än den förra.

Nähepp, hörru, nu ska jag hoppa ner i badet!

tom-parkering

skumbad

 

Ny design

Som du kanske märkt så har jag bytt design här på bloggen. Tanken är att den nu ska vara ännu mer mobilvänlig och olika funktioner mer lättillgängliga.

Du hittar till exempel länkar till mina profiler på sociala medier om du klickar på ikonen till höger. Där finns även mina senaste tweets och Instagrambilder. Jag lär säkert hysta in fler roliga saker där så håll ögonen öppna.

I övrigt lite smått och gott här och där, utforska gärna.

Håll till godo!

en-bild-bara-for-att

Ironiskt men det funkar

På jobbet sitter jag vid datorn hela tiden. Kodar, optimerar, designar och administrerar. Jag fixar allt från tidningsannonser till webbplatser, allt med datorns hjälp.

Vad som gör mig lugn

Då är det ganska konstigt att när jag kommer hem och känner mig ångestfylld, irriterad och när impulserna tar över är det vid datorn och med just vad jag redan nämnt att jag gör på jobbet gör mig lugn igen.

Jag sätter mig med Illustrator och Photoshop och designar lite allt möjligt. Jag fixar med egna webbplatser, skriver script och lägger in nya funktioner. Borde jag inte vara trött på skiten? Näe, jag går in i en bubbla och kan bli sittande i timmar samtidigt som jag glömmer allt jobbigt, förutom den där menyn som inte tandar med logotypen. Självklart med skönt gungande reggae i öronen. En sorts terapi kan man säga.

Ironiskt men det funkar.

Kommer aldrig att vakna

Jag drabbas av panik ångest ganska ofta och det är ett helvete. Den kan uppstå när som helst och var som helst. Det har hänt att jag sprungit ut från butiker för att mitt hjärta börjat slå hårdare, kroppen skakat och min syn blivit suddig. Det går inte att göra så mycket i de situationerna.

Panikångesten har kommit när jag varit ute och kört bil. Den situationen är svår eftersom du inte bara kan stanna bilen var som helst. Extra svårt blir det när du inte kommer ihåg vart du är påväg och inte kan fokusera på andra trafikanter. Det är bara några exempel på obehagliga situationer när panikångesten sätter in.

Värst är det nog ändå på kvällen när det känns som att jag ska tuppa av närsomhelst och känner mig helt säker på att om jag somnar nu så kommer jag aldrig att vakna. Så kände jag igårkväll om du undrar över den konstiga Instabilden.

Det är inte konstigt att jag oftast är rädd för att gå och lägga mig. Jag är liksom rädd för att inte somna och samtidigt rädd för att inte vakna. Fucked up!

Jenny fyller år

Igår fyllde Jenny år. Min mor och far samt hela hennes familj, förutom Hanna, var här på fika och tårta.

Det blev en trevlig och rolig eftermiddag och alla verkade trivas. Skönt att våra familjer funkar bra ihop, jobbigt vore det annars.

Som sig bör på födelsedagar fick Jenny en massa presenter som hon blev glad för allihop. Av mig fick hon paket i sängen på morgonen. Ett underställ att ha när hon tränar ute i kylan, kanske inget jätteromantiskt men hon behöver det.

På kvällen när alla hade åkt hem åt vi en god middag och tog ett par glas vin. Efter middagen fick Jenny en present till av mig, ett par skor hon önskat sig sedan länge. Hon blev superglad…kul!

jennys-flsd-01

jennys-flsd-02

jennys-flsd-03

jennys-flsd-04

jennys-flsd-05

jennys-flsd-06

jennys-flsd-07

jennys-flsd-09

jennys-flsd-10

jennys-flsd-11

Det var en gång, 6 oktober 2016

Igår var Jenny och jag på stan. Vi letade jackor. Någon mellan jacka för väder där det varken är kallt eller varmt, mitt emellan någonstans. Vi kollade på second hand först och Jenny hittade en kappa till ett bra pris, jättefin kappa, säkert värd mycket mer. Jag hittade dock inget utan satsade mina kort på ”en vanlig affär”. Där hittade jag en som var nedsatt 30%  i pris. Det var bra tänkte jag och gick till kassan. Chockerande när den då visade sig kosta bara en fjärdedel av ordinariepris. KÖPT!, skrek jag och betalade glatt.

När vi var klara i alla butiker gick vi och tog en fika på Barista. Galna som vi är så satte vi oss ute och drack våra varma drycker (och en cheesecake…som jag åt…mest…).

Senare trotsade vi vädret och gav oss ut och sprang. Det var helvete vad svårt det var att springa i den vinden. I motvind kändes det som att man stod still och sprang i luften, jobbigt som fan så vi fick gå små sträckor mot slutet. Vi klarade ändå drygt 3 km. Bra jobbat!

dagen-161007

Tröööööött

Det märks att jag inte har jobbat på ”riktigt” på länge. Jag blir så jävla trött efter en arbetsdag. Särskilt om det är mycket att göra och många moment i varje jobb. Det behöver inte vara stressigt, bara mycket. Jag blir så trött i huvudet att när jag kommer hem kan jag inte tänka klart. Idag till exempel; jag sa till min flickvän när jag kom hem att jag skulle äta ett par mackor. Sedan satte vi oss i soffan, utan att jag gjort mackor, och tittade på en serie. När avsnittet var slut kände jag på mig att det var något jag skulle göra som var ganska viktigt. Jag satt och tänkte, tänkte och tänkte och sa ”Det var något jag skulle göra som var ganska viktigt”. Då säger min flickvän; ”Äta!”. Jag kunde verkligen inte komma på det, ändå var jag hungrig som ett djur.

brinnande-hjarna

Men det är inte bara själva arbetet jag blir trött av, eller visst det ingår ju i arbetet, men jobben då, det är att interagera med andra människor. Det tröttar ut mig något vansinnigt. Jag orkar liksom inte delta även om jag vill vara delaktig i konversationerna som pågår på kontoret. Min hjärna orkar inte, jag orkar inte.

Förhoppningsvis orkar jag mer och mer med tiden. Jag kommer inte till någon slutknorr så jag slutar här. Min hjärna har somnat…

Har jag berättat att…?

Jag har fokuserat mycket på mina psykiska problem, men jag har faktiskt en fysisk sjukdom också som man ska ta på största allvar. Har jag berättat att jag har diabetes?

De flesta vet nog vad det är, förr kallades det sockersjuka, men nu säger vi diabetes som egentligen är flera sjukdomar, men vad det i grunden handlar om är att bukspottskörteln inte producerar insulin som den ska och därför blir blodsockret för högt. Jag har diabetes typ 1 vilket innebär att kroppens egen produktion av insulin helt eller nästan helt slutat att fungera. Kroppens immunsystem angriper och förstör de celler i bukspottskörteln som producerar insulin.

Mina insulinpennor

Man kan inte se exakt när man får diabetes, det är först när man märker symptomen. Jag var 18 år och märkte att jag blev väldigt trött och kunde ligga och sova hela dagarna utan problem, jag blev inte piggare. Sedan var jag väldigt törstig hela tiden, men precis när jag druckit blev jag kissnödig och så där höll det på. Till slut gick jag till skolsköterskan och gjorde ett urinprov. Det var en sticka som skulle bli grön och ju mörkare den var desto mer glukos fanns i vilket tyder på att blodsockret är högt och du har antagligen diabetes. Min sticka blev svart!

Det blev en tripp till akuten för att undersöka vidare, min pappa följde med. Vi fick vänta länge men när vi väl kom in mätte de mitt blodsocker med ett stick i fingret. Återigen, mätaren visade värden upp till 34 mmol/liter (det är jättehögt), när de stoppade in stickan visade mätaren ”HIGH”. Det var alltså så högt att det inte gick att mäta.

Personalen fick smått panik och frågade hur jag mådde, om jag var yr, om jag hade ont någonstans. Jag fattade ingenting, skulle jag känna mig dålig? Jag är bara trött sa jag.

När läkaren kom in och tittade på provresultaten konstaterade han att jag hade diabetes. Jag kunde ha gått med det länge, ett par månader, ett halvår. Antagligen länge eftersom mitt blodsocker var så högt. Det jag kommer ihåg starkast av akuten den gången var vad läkaren sa när han satte sig för att förklara vad diabetes är.

Vet du något om diabetes, annars ska jag berätta för dig?
Förr när man fick diabetes, då DOG man…. (alldeles för lång tystnad)
…men nu för tiden finns det så mycket hjälpmedel och mediciner så att man kan leva ett nästan normalt liv.

Tack för den!

Jag blev sedan inlagd på sjukhuset då det var bråttom att få mitt blodsocker i balans. De pumpade i mig en jävla massa saltlösning för att snabbt sänka sockret. Sedan blev jag kvar på avdelningen i drygt en vecka. Första gången jag skulle ta insulin kom de in med en spruta (en riktig jävla spruta) och frågade om de skulle ge mig den eller om jag ville ta den själv. Jag svarade att jag tar den själv, det är väl lika bra.

Sedan dess har jag tagit 4-5 injektioner per dag. En vid varje måltid och en på kvällen. Jag har dock så kallade pennor nu, med fina nålar, inte så feta som den första sprutan jag fick som tur är. Det är två olika sorters insulin. Ett ”basinsulin” som räcker hela dygnet och ger ett jämnt blodsocker och ett snabbverkande att ta när jag äter för att ta hand om just näringsämnena i den måltiden.

Min blodsockermätare

Utöver det så mäter jag mitt blodsocker flera gånger om dagen för att bedöma hur mycket insulin jag ska ta när jag äter. Känner jag mig yr och skakis kollar jag också för då är det ofta lågt. Så det blir en hel del stick i både fingrar, ben och mage. Det är livet för en diabetiker och jag har vant mig att leva med det även om det är jävligt jobbigt ibland. Jag är ändå glad att jag fick min diabetes i modern tid, för ni kommer väl ihåg att förr när man fick diabetes, då dog man?

Detaljerad fakta hämtat från Bukspottskörteln.se

© 2016 Hatad & Älskad Av Alla. Alla rättigheter reserverade.