Jag har inte bloggat på ett tag så jag tänkte det var tid. Saker och ting har inte riktigt varit så bar senaste tiden eftersom jag inte mått så bra. Jag kämpar med ångest och det är svårt att ta sig igenom dagarna.
De senaste dagarna har dock inte varit så mörka som för ett par veckor sedan. Jag har inte haft sådan okontrollerbar ångest som jag hade när jag blev inlagd senast. Visst är en del dagar tuffa men det är något jag börjar inse att jag måste acceptera, mitt liv kommer förmodligen vara så, men jag gör allt jag kan för att hålla balansen. Det är väldigt viktigt för mig att hålla just balans, alla delar måste få sin del av min uppmärksamhet.
Om vi ska titta lite på den här dagen så vaknade jag för sent och ångesten fick grepp om mig och gjorde att jag inte tog mig ur sängen förrän klockan två. Vid den tiden hade Försäkringskassan ringt angående mitt senaste sjukintyg som de givetvis var tvugna att ifrågasätta. Jag förstår mig inte på dem, de ska ALLTID ifrågasätta ALLTING. Idag tog det ganska hårt på mig då jag ringde upp för att reda ut saker och ting. Damen i andra änden lät som om jag inte hade för avsikt att börja jobba så mycket jag kan så snart som möjligt. Vad fan tror hon liksom, att jag vill vara sjukskriven resten av livet? Hon frågade om jag hade tänkt gå upp i arbetstid eller vad som var meningen, åter igen, vad fan tror hon? Det fick mig att må ännu sämre än jag redan gjorde.
För att förklara lite så är jag sjukskriven 100% och arbetstränar med målet att vara på jobbet och jobba på 50%. Det har jag gjort i en månad nu och när den perioden tog slut förra måndagen kände jag mig inte redo att gå upp i arbetstid så min läkare förlängde min sjukskrivning och arbetsträningen. Mitt mål är att så snart jag känner mig stark nog börja jobba 75%, men om det är om två veckor eller en månad är omöjligt att säga eftersom jag inte vet hur ens nästkommande dag kommer se ut, än hellre en vecka. Jag måste få ta det i min egen takt och ingen jävla tant från Försäkringskassan ska ifrågasätta det, det är en sak mellan mig, min arbetsgivare och min läkare. Ett samtal med Försäkringskassan får mig alltid att känna mig som en jävla bedragare vilket i sin tur får mig att må sämre psykiskt.
Följ mig på Twitter
